Jag ska vara ärlig:
Livet är minsann inte alltid på topp.
Hela hösten har jag gått omkring och känt mig så låg.
Och det blev inte bättre över julledigheten.
Ingen bra period, helt enkelt.
Och så var vi tvungna att ta tag i lägenheten
som vi har i Stockholm också.
Vi har haft den uthyrd en tid, men i mitten av december
flyttade vår hyresgäst till annat boende
och vi kände att vi ville försöka sälja den.
Vi köpte den när vår son började plugga på KTH för några år sedan,
men nu har han inget behov av en lägenhet där längre
och vi vill inte ha den kvar.
Det är en etta på 27 kvadrat
och köket var i originalskick sedan huset byggdes.
Vår son ville ha det så,
men vi kände att vi behövde renovera
för att kunna sälja den.
Ja - ni ser!
Vi började därför planera in ett nytt kök.
Inte så lätt på så få kvadrat, minsann!
Små kök är alltid de trixigaste att få till,
som personalen på IKEA sa,
men till slut tyckte vi att vi fick till en lösning.
Den gamla Bolinderspisen och Reda-lådorna
togs om hand av sonen, som ett minne av hans första boende.
Sedan rev vi ut allt!
Jag menar - precis allt!
Bara betongväggarna blev kvar.
Och tänk att man alltid är sån tidsoptimist!
Vi tänkte att fyra helgers jobb kunde räcka.
Men ni anar inte som vi har slitit!!!
Så här såg köket ut 30 december:
Och så här ser det ut nu:
Vi är så otroligt nöjda,
men det var ta mej sjutton det värsta projekt vi gjort!
Inte för själva arbetet egentligen,
utan för tidspressen!
Vi hade nämligen en mäklare inkopplad
och deadline var i går klockan 13,
för då skulle lägenheten fotas till Hemnet.
Vi har åkt fram och tillbaka mellan hemmet och Stockholm
varje helg i januari. Ja, för vi har ju jobbat som vanligt
på vardagarna.
Här har nya skåp börjat komma upp:
Vi la in en ny matta:
Underskåpen mäts in.
Ny kyl inköptes.
Spisen hittade vi begagnad på Blocket.
Nya bänkskivor skars till.
Många sena kvällar blev det...
Jag målade alla väggar i hallen och vardagsrummet.
Köket blev så gott som helkaklat.
En enkeldiskho var det som blev bäst med tanke på
det begränsade utrymmet.
En fin mikro inhandlades också genom Blocket.
Liksom en, typ ny, fläkt.
H har varit så himla händig.
Fixat allt själv -
rivning, bygge, elektriciteten, vattnet, kaklingen...
Alltså - ett så litet kök -
men så mycket mer jobb än vad man tror...
I måndags kväll började köket vara så gott som klart
och vi kunde börja städa upp och möblera och piffa.
Ja, för att köpa in Homestyling är så enormt dyrt
och vi ville verkligen inte lägga pengar på det.
Därför hade vi plockat i hop lite möbler och prylar hemifrån
som vi körde upp och ställde på plats.
Bara det tog ju tid och kraft:
Att kånka allt tre våningar upp.
När klockan var 22 på måndagkvällen så höll vi fortfarande på
och stressade för att ställa i ordning så gott det gick.
(Och på tisdagen skulle vi ju upp 5:30 och jobba...)
Jag hade så gärna velat ha mer tid för att piffa i ordning mer,
men vi hann inte mer och vi var heeeelt slut!
Vi är ändå väldigt nöjda med resultatet.
Att vi fixade detta, på så kort tid.
Och jag tycker att det blev så mysigt.
Vore jag 18 - 20 år och skulle flytta hemifrån
så skulle jag faktiskt lugnt kunna bo här!
Hallen blev också fin.
Vi hittade en hög byrå på Blocket
som vi köpte för 250 kronor och åkte och hämtade på uppvägen.
Den sista natten sov vi på en madrass mitt i kaoset...
Här fixar H i hop skrivbordet i allra sista sekunden.
En dammsugning och så att svabba av golvet var det sista vi gjorde.
Ställde en lykta på bordet på balkongen,
köpte lite färska blommor och kryddor.
Ställde in lite doftpinnar på toaletten.
Ja, det kändes fräscht när vi låste och lämnade.
Eftersom vi spacklat och målat alla väggar
så ville vi inte spika upp något på väggen.
Och förresten skulle vi inte ha hunnit
för klockan var sent när möblerna stod på plats.
Vi kunde inte börja spika vid halv 11 på kvällen...
Nu kan vi inte göra mer
för nu har lägenheten fotograferats
och kommer att läggas ut till försäljning.
Ja, den kom faktiskt ut på Hemnet i kväll.
Vi var hemma två på natten.
Helt slutkörda.
Avskavda naglar, oborstade tänder,
skavsår i handflatan efter allt skruvande
och så himla trötta.
(Jag har gråtit fler än en gång, kan jag erkänna...)
Kan ni hålla tummarna för oss nu -
att vi får lägenheten såld...?
