måndag 25 augusti 2014

Solros


Solrosor
hör ju till de där blommorna som anses särskilt lättodlade.
Ja, till och med så pass lättodlade att man brukar kunna köpa dem
i fröpåsar för barn - för garanterad utdelning.

Hur kommer det sig då
att jag så sällan får fina solrosor?
Haha - jag förstår inte vad jag gör för fel!?!

Jag både försår i kruka och direktsår i rabatt.
Jag prövar i olika rabatter i olika väderstreck, 
ömsom i sol, ömsom i skugga.
Men stjälkarna blir så klena
och solrosprakten uteblir.


Den här solrosen är just nu min enda.
En riktig snygging, förvisso,
men jag vill ju ha massor!

Så vad är felet?


Det är ju så här,
som i min mammas trädgård,
som jag vill att solrosorna ska se ut!

Varför blir inte mina så här kraftiga?
Någon som har en teori?

söndag 24 augusti 2014

Manligt och kvinnligt


Sånt här tycker jag är roligt.
Duka. Piffa.


Matcha servetter med porslin.
Fylla vaser med blommor.


Tända ljus. 
Ja, göra fint helt enkelt.

Vi har tre söner.
Grabbar i tonåren.
De tycker INTE att sånt här är kul!
Inte ett dugg.

Under deras uppväxt har de haft en mamma
som gillar att hålla på i trädgården
och som gillar inredning.
Men -
trots att de verkligen, verkligen har haft möjligheten
att hänga på mina intressen,
så är det ingen av dem som har nappat.
Trots alla mina försök till
  uppmuntran!

(Tro mig - de har varit med mig i rabatterna och i alla mina sysslor.
De har varit i fler handelsträdgårdar i sitt liv
än de någonsin önskat att få vara.
Ja, de har verkligen exponerats
för det traditionellt "kvinnliga".)


Men.
De är inte alls intresserade av själva dukningen.
Mer om det ska bli mat snart. :-)


De spelar fotboll och håller på med sina mopeder och datorer.
Medan mamman duttar med sina blommor.
För sig själv.

Alltså, jag är ledsen alla genusmänniskor -
men vägrar att gå med på
att det är jag som förälder som styrt dem till detta!
Varför skulle jag ha gjort det?
Jag skulle jättegärna ha haft någon av dem vi min sida i rabatterna,
men de är faktiskt inte alls intresserade!
Det är bara så.


Jag lovar er:
Det är faktiskt bara så.

lördag 23 augusti 2014

Det vankas godsaker...


Bakom denna dörr bor
 min bror och svägerska.
Och är man det minsta rädd för att bli sockerbombad,
så kliver man in här på egen risk...
För här brukar det vankas det godsaker minsann!


I dag var det kombinerat födelsedagskalas
för frun och dottern i huset.
Och som alltid,
 så bjöds det på hur mycket gott som helst!



Jamen, ni ser!
Det är inte utan att man får vara lite strateg
och inte komma dit alltför mätt...


Det ena bakverket snyggare än det andra.
Vad sägs om den här svartvinbärskakan till exempel?
Vacker, eller hur!?!


Inte var det konstigt att kameran fick jobba.
läckert!


Här är hon -
sockerbagerskan som bjuder på så mycket gott!


Som alltid trevligt och gott att få komma hit på kalas!
Tack för i dag!

fredag 22 augusti 2014

Vår Bröllopsdag


I en tjock bunt,
bakom en massa böcker i bokhyllan,
ligger alla mina sexton år gamla bröllopsfoton kvar fortfarande.
Jag småler lite när jag tittar på dem,
men det finns inte ett enda foto på mig själv
som jag ser bra ut på.

Strax före vigselakten skulle börja
hände nämligen något som inte fick hända.
Hela min frisyr kollapsade!

Jag tappade slöjan
 och sedan ramlade hårnålarna i uppsättningen av en efter en.
Dessutom började det regna
och mina korkskruvslockar raknade snabbt.


(Haha - Jättekonstigt perspektiv på det här fotot:
Det ser ut som om vi har jättekorta ben,
men vi är faktiskt väldigt normallånga i verkligheten! 
Jag har fotat av fotografierna med iPhonen
och höll nog kameran i en sned vinkel...:-)

Förstår ni känslan av panik som infann sig?
Oooohhhh!
Det var typ en kvart kvar tills vigseln skulle börja
och där stod jag med en kollapsad frisyr 
och slöjan i handen.

Det är ju liksom en av de dagar i livet
då man verkligen vill vara fin -
och så blir det bara pannkaka av alltihopa!

Konstigt nog så får man i sådana lägen
en ganska realistisk inställning.

"Jaha.
Nu är det som det är.
Bara att acceptera."

Vi fäste slöjan så gott vi kunde och så...
... ringde kyrkklockorna.


Och det var inte bara frisyr-haveriet.
Natten till bröllopsdagen blev vår tvååring sjuk.
Ont i halsen, ont i öronen och feber.
Jag hade suttit upp i sängen med honom i famnen precis hela natten.
fort jag försökte lägga mig ner så började han gråta.
Jag hade verkligen inte sovit en blund.
hela natten.


Jag grät mig igenom hela vigseln.
Jag snorade och snörvlade och fick röd näsa och gråt-ögon.
Men - inte för att frisyren kollapsat.
Utan för att jag var så lycklig.


På bröllopsfesten fick jag värsta migränliknande huvudvärken.
Jag satt och höll mig i tinningarna och kisade med ögonen.
Haha - ja, det var en minnesvärd dag på många sätt!

I dag är det sexton år sedan.
Och även om så mycket blev fel,
så var det så mycket som var så rätt, så rätt.
Jag blev förd till altaret av min fina pappa
och jag fick bli fru Å -
efter elva år tillsammans med H.
Vigselakten var så fin och mamma hade ordnat med en överraskning;
precis när vi skulle gå ut så började en trumpet spela från läktaren -
Anthem ur chess - ett stycke som liksom var "vårat".
 Och ja,  alla människor runt omkring oss
gjorde dagen till något alldeles extra.
Fina tal, fina människor.

Och även om fotografierna fortfarande ligger i en bunt
och aldrig blir tittade på,
så är min bröllopsdag ett så kärt minne.

Det handlar nog helt enkelt om något djupare
än en frisyr...

torsdag 21 augusti 2014

Blommar just nu


Hej på er
i torsdagskvällen!

Regn varje dag den här veckan
och sommaren känns väldigt långt borta!
Det är mycket som är fint i trädgården just nu,
men jag har så svårt att hinna tillbringa någon tid där ute.
Och det börjar redan bli svårt att hinna fotografera varje dag
för att dokumentera Var Dag i Mitt Liv innan det är för mörkt.


Älskar mina "Magnus".
De är planterade förra året så plantorna har inte hunnit bli så omfångsrika ännu,
men jag hoppas att de kommer att breda ut sig med tiden?
Gör de det eller ska jag köpa fler exemplar?
Vad tror ni?


På hösten vill jag jättegärna ha gult i trädgården.
Det är en färg som känns pigg och glad!


Ny kärleksört för förra året:
José Aubergine.
Är så glad för den - otroligt vacker färg på blad och stjälkar,
och den har vuxit på sig bra sedan jag köpte den förra hösten.


Och så alla bolltistlar.
Så fin som snittblomma
 (och som dessutom står så länge i vas!),
men de står lite tokigt till hos mig och ska få en ny plats.
Jag har lite idéer när det gäller trädgården,
men de får gro i huvudet tills jag får tid.

Nu måste jag gå ner till tv:n
för snart börjar Ernst!

(Förra torsdagen var det ju någon "sport-skit" som 
hade snott hans tv-tid.
Sånt borde inte tillåtas... ;-)

onsdag 20 augusti 2014

Rönnbär och äpplen



Jag satt och slö-bläddrade lite i fotoalbumet
och hittade några bilder från 2012
när jag pysslade med äpplen och rönnbär.


Och det är ju verkligen den tiden nu!
Tiden när man kan hitta på sånt här pyssel.


Fast det är så olika med rönnbären från år till år.
Så här röda och fina är de inte här i år.


Hur som helst blir jag lite sugen på att höst-pynta.
(Kanske åka och köpa lite ljung snart, rent av...?
- är jag hemsk då...?)



För här har vi riktigt höstlikt nu.
Mörkt och regn, regn , regn.
Ja, det blev verkligen som en tydlig gräns
när jag började jobba igen.
Som en markering att sommaren är slut!


I helgen ska jag nog pigga upp trädgården lite.
Med lite sånt här! :-)

tisdag 19 augusti 2014

Det var det fräckaste!


Vi har ett gäng skator som bor i träden här intill.
Så fort jag sätter ut värmeljus i trädgården
är de snabbt där och snor ljuskopparna.

Och stearinljus.
Det är tydligen hårdvaluta för skator!
(Vet inte om de bara tycker att det är kul att hacka sönder dem
eller om de äter dem eller varför de inte får vara i fred.)

Men höjden av fräckhet var väl ändå härom dagen...


...när jag fick se att de släpat i väg på hela den här ljuslyktan,
och tyvärr kraschat glaset på den.
De är tjuvaktiga, de där skatorna!
(Och starka i näbben!)


Här på arbetsbänken i växthuset samlas all möjlig bråte.
Den svarta petunian har blommat fint hela sommaren,
men börjar bli lite ranglig nu.


Och tänk att jag faktiskt sådde tagetes i våras!
Och faktiskt tycker att den här sorten är fin!

Vem kunde tro det för några år sedan...?

lördag 16 augusti 2014

Glamini



En sak som jag gillar med den här tiden på året
är att det finns så många fina blommor att köpa nu.
Buketter av astrar, solrosor och gladiolus t.ex.

Den här sorten heter
Glamini.


Visst är det ett ganska roligt och mycket passande namn?

Det är en lite lägre sort,
lättare att hitta lämpliga vaser till.
En mini-gladiolus, helt enkelt!

Jag köpte min bukett på Ica
för 25 kronor.
Lite mini-glam för liten peng! :-)

fredag 15 augusti 2014

I väg igen!


Fredag, 
den första arbetsveckan efter semestern.
Är hemma en snabb sväng innan kvällens kick-off.
Säger hej till barnen och mannen, kollar posten
och tar en kopp te på altanen.


Och jag är ju så hemmakär, så hemmakär...
...så nu får jag verkligen tvinga upp mig från stolen här
för att göra mig i ordning och åka i väg igen!


Önskar er en 
skön fredagskväll!

torsdag 14 augusti 2014

När man blir mätt...


Ett tydligt tecken på begynnande höst:
Jag börjar köpa blommande växter och buketter
att inreda med inomhus igen!

Ja ja, jag vet att det inte är höst ännu.
Men - det är bara det att det blir alltid så här!
Att jag tappar passionen för trädgård lite på slutet av säsongen.
Det svalnar liksom.
Alltid samma sak varje år - jag blir mätt!


Nu vet jag att jag fungerar så här när det gäller det mesta.
Intensiv passion och därefter en mättnad.
Då måste jag vila och vara i från.
Låta vara.
Tills något en dag väcks inom mig igen.
Den där passionen.


Är det inte så för er också...?
Att ni blir mätta?
Man ser liksom inte skönheten för att ögat har blivit lite blasé av intryck.

När jag var tjugo år hade jag och min kompis var sin italiensk brevvän.
Två trevliga killar - ett par år äldre än oss.
På slutet av en tågluff så hälsade vi på dem i den enes fritidshus
i Monte Rosa-bergen i norra Italien.
En dag tog de med oss på en bilutflykt bland bergsbyarna.
Landskapet var så hisnande vackert.
Vi oooo:ade och aaaaa:ade över hur fint det var överallt.
"Fantastic!" och "So Beautiful!"
utbrast vi när vi for fram i den storslagna miljön.
D.v.s. - de första timmarna...

För när vi åkt runt där bland bergen i 5-6 timmar
började ändå ögonen bli mätta
på italienska berg.
I stället för att uttrycka superlativ på engelska övergick vi nu så smått
att prata svenska med varandra:
"Å, herregud - nu har vi väl sett det här!"
"Jag är så hungrig - kan de inte åka hem till stugan snart!"
"Nu vill jag verkligen inte se ett enda berg till!!!"

Vi ville dock inte vara oartiga och avslöja för våra italienska vänner
att vi verkligen fått nog av vyerna,
så eftersom de inte kunde ett ord svenska
så ljöd vår klagolåt utan att de misstänkte något -
med ett glatt leende på läpparna
och ett tillgjort positivt tonfall
anförtrodde vi varandra
hur dödströtta vi var på detta nu!
Haha -
vilken teater!


Och varför berättar jag nu detta?
Jo, för att det är lite så jag funkar!
Jag kan vara så galet fanatiskt trädgårdsintresserad fram till en viss tidpunkt.
Och sedan blir jag mätt.
Precis som med de italienska bergen!


Så - jag har flyttat in lite nu.
Från den blommande trädgården.
Den får intas i måttliga doser efter jobbet.

Blommor vill jag dock ha inomhus också.


Och visst kan jag inspireras fortfarande.
Men de större projekten får nog vänta tills i vår.


Och Victorias hälsning om en skön vår
(som jag fick genom min bror och svägerska - så mallig över denna signering...:-)
gäller förhoppningsvis även nästa vår.
Våren 2015.