lördag 28 februari 2015

Ekollonvas



Ni som gissade på att det var en
ekollonvas
som jag köpte på Svensk Tenn -
ni hade alldeles rätt.
För ja, visst var det det!

Denna lilla klassiker
som Estrid Ericson fick idén att låta tillverka
redan på 1930-talet.

Det är ju inte riktigt säsong för ekollon just nu,
så hittills har den stått i det svarta skåpet,
men i morse plockade jag några små videkvistar
som passade bra i den lilla vasen.


Småvaser är alltid bra att ha,
och särskilt till små vårblommor den här tiden!


För snart kommer de ju -
vårblommorna...


...första mars i morgon! :-)

fredag 27 februari 2015

Årets ärtskott



Nu kommer ett riktigt vårtecken:
Nämligen ett blogginlägg om  ärtskott! :-)

Haha -
ja, det brukar ju alltid bli ett sådant så här års!
Och här kommer bilder på
årets ärtskotts-odling!

Det är alltså vanliga gula ärter
som jag petar ner i jorden.
Sedan tar det bara någon vecka
innan  man har ätfärdiga ärtskott.
Passar till det mesta -
mackor och som i kväll:
till tacos!


I år har jag sått i pappkrukor,
men tidigare år har jag haft dem både i plåtburkar 
( här och här), i mini-växthus och i lerkrukor.

Och lite roligt i det hela
är att det är fjärde året som jag har
samma paket ärtor.

Bra valuta för pengarna där! :-)


Jag och killarna ska passa på att äta tacos i kväll,
eftersom H jobbar och det inte är
hans favoritfredags-mat.

Och så blir det pannacotta till efterrätt.
Kanske framför Let´s dance...?

Trevlig fredag!

torsdag 26 februari 2015

Marschall-hållare av älghorn



Vi såg något häftigt när vi var i Norrland:
En brygga där varje stolpe kröntes av en
marschall-hållare av älghorn!


Och här där vi bor, i Södermanland.
kanske det skulle se lite kitschigt ut...


...men här i Lapplands-miljön
så passade det ju perfekt!

Visst är det ofta så -
att vad som helst kan vara fint i rätt miljö!


Man hade ju velat se
hur det såg ut på kvällen
med tända marschaller...eller hur!?

onsdag 25 februari 2015

Sooooolen!


I morse när jag gick från bilen till huset där jag jobbar
såg jag något underbart på himlen!
Ja, nu är jag ju i och för sig inte någon ornitolog precis -
men jag tror att det var sångsvanar!
(Kan det vara det...?)

Nåja, någon slags flyttfåglar som återvände var det i alla fall.
Och vet ni?
Det gjorde faktiskt min dag!

Jag fick en slags "äntligen-ute-på-andra-sidan-känsla"!


Att sedan solen sken helt ljuvligt
och värmde mot ansiktet när jag rastvaktade...

(Ja, det märktes faktiskt på barnen också att de var glada över solen!)


...och att Ica hade tre buntar tulpaner för 69 kronor...


...och så dessutom att det fortfarande var ljust när jag kom hem,
så att jag kunde gå ut i trädgården och knipsa av
några kvistar av forsythian -

 - en skön känsla i kroppen.
Minsann.

tisdag 24 februari 2015

Svans-fraktur



I dag är det precis 5 veckor sedan
som vår katt Selma bröt svansen.

Jag låg hemma i influensa den morgonen.
Klockan var 7 när jag släppte in katten
 som varit ute en knapp timma.
Hon sprang in till matskålen i köket
och jag gick och lade mig igen.

Nästa gång jag gick upp såg jag att det var blod på golvet.
Jättemycket blod!
Sedan fick jag se att Selmas svanstipp var krökt som en ostbåge.
Jag gick närmare och såg att det var därifrån blodet kom.
Och det var ingen hejd på det!
Nej, det fullkomligt pumpade ut blod!

Nu hade hon sprungit runt en stund i huset
och slagit med svansen,
och vi hade blod i nästan alla rum.
På mattor, väggar, möbler - överallt!
Jag fick in henne i badrummet och ringde sedan veterinären.


Föreställ er att vara riktigt influensa-sjuk med feber
och att sedan på egen hand försöka få in en katt som blöder ymnigt,
i en alldeles för liten transport-kattbur med krångligt lås.
Jag kunde hålla mig för skratt.
(Ja, jag grinade hela tiden, faktiskt...)


Och inte blev det muntrare hos veterinären
som sa att hon förmodligen måste amputera svansen,
och det till en kostnad av 6500 kronor,
eftersom vi inte hade henne försäkrad.

Jag ringde H och grät och vi bestämde att det inte är rimligt
att lägga ut den kostnaden utöver den dryga tusenlapp
som veterinärbesöket redan kostat.

Vi tog beslutet att om det var nödvändigt med amputation,
så skulle vi välja att inte låta göra den,
utan låta henne somna in.
Sorgligt.

Veterinären rakade bort håret på svanstippen,
och jag trodde det var kört -
men hur det nu var så fick Selma ett plaströr över svansen istället.
Vi skulle göra ett försök att låta frakturen läka ihop!


Med mig hem fick jag en katt med svansen i bandage,
tratt på huvudet samt medicin för 600 kronor.
12 dagars penicillin och 10 dagars smärtstillande
och antiinflammatoriskt.

Vi fick order om att lukta ner i svans-röret varje dag,
eftersom risken fanns att det skulle bli inflammerat,
och då fanns ingen annan utväg än amputation,
vilket vi valt att inte genomföra...

Tratt var verkligen inte kul, tyckte Selma.
Däremot gick medicineringen klart över förväntan,
och man vänjer sig vid allt - så även tratt!

Efter två veckor var det dags för återbesök,
och jag var så nervös för vad veterinären skulle säga,
men när bandaget togs av så visade det sig se bra ut!
Ja, kanske inte så snyggt precis,
men bra! :-)


Så här såg det ut då:
(Håret har börjat växa ut igen,
utom där plaströret varit fasttejpat!)


Och så här ser det ut i dag,
fem veckor efter svans-brottet:


Rätt så fint, eller hur!?

Svansen funkar bra,
och följer med precis som den ska!
Vilken tur!


Tratten får hon permission från ibland när vi är i samma rum som hon.
Å, så skönt hon tycker det är att få tvätta sig!
Man räknar med att ett svansbrott tar 6-8 veckor att läka fullt,
och så länge måste hon också ha sin tratt.

Selma verkar må finfint igen,
men klättrar bokstavligt på väggarna,
eftersom hon är en Utekatt med stort U,
och nu gått inne med tratt i fem veckor...

Tur i oturen att detta hände när det var vinter.
När våren kommer har hon nog fått håret tillbaka
och får äntligen gå ut igen.

(Och vad som hände får vi ju aldrig reda på.
Klämt sig i en dörr? Något som ramlat ner på svansen?
Fastnat någonstans? Vem vet...)

måndag 23 februari 2015

Norrlandsluft



Hej!

Jag måste ju visa lite fler bilder
från vårt sportlov i Vilhelmina!

Vi bodde alldeles invid sjön i en stuga på en camping.
På området fanns en kåta där vi lagade mat
på en muurikka över öppen eld.
Sedan satt vi på renskinn runt elden och åt.
Kan det bli mer Norrland än så!?!


Tänk att mat smakar så bra när man lagar den
över öppen eld!


H, som är uppvuxen i Västerbotten,
köpte (som han alltid brukar när vi är här uppe)
en bit torkat renkött som han åt.


Sedan blev det såklart skoter-åka av.
Vi hade lånat ett par skotrar som vi gjorde små utflykter med.
Barnen tyckte det var jättekul!


Vi kunde inte åka allihopa samtidigt,
så vi fick turas om lite i omgångar.


Det blev turer på sjön
och på skoterleder runt omkring.
Jag fick dra upp luvan för vinddraget! :-)


Och så pimplades det!

Många hål borrades upp,
så att barnen kunde få varsitt att pimpla i.


Fiskelyckan var det dock inte mycket med...


...men det gjorde ju ingenting,
när det var så härligt väder att stå där i
med näsan mot solen!


Det agnades med maggot...


Och så fikades det förstås!


Bryggfika!


På kvällen bastades det igen!


Ja, det var riktigt fina dagar i södra Lappland det!
Med mycket sol och frisk luft!



I går var det dock dags att vända hemåt igen
och åka de 76 milen söderut.


Men - någon gång kommer vi ju tillbaka.
När H börjar längta efter Norrlandsluften igen!

söndag 22 februari 2015

Sportlov i Vilhelmina


Hej!

Nu har vi haft några härliga sportlovsdagar i Vilhelmina.
Min H har ju sina rötter i trakten och måste få åka upp
och andas lite norrlands-luft ibland. :-)

Den här gången fick vi sällskap av min lillebror med familj!
Vi hyrde det här gula parhuset,
som låg alldeles vid sjön strax utanför Vilhelmina.


Vi hade en otrolig tur med vädret!
Soligt och fint och inte alls för kallt.

Vi var utomhus mest hela tiden, och bryggan utanför huset
 passade perfekt att duka upp fika på!


Bredvid vårt hus fanns också en stor bastu
som vi eldade upp och bastade i om kvällarna.


Det var så mysigt att gå ner dit
när det började skymma och ljuset blev alldeles blått.



Ja, och så fanns det ju en stege ner i vattnet
för den som ville ta sig ett dopp
för att svalka av sig...


...men jag är ju en badkruka av den allra värsta sorten,
så för mig räckte det att sticka ner fötterna...


De andra var dock modiga och hoppade i!

Ja, vi har haft riktigt bra dagar där uppe,
men nu är klockan mycket och jag är lite trött efter att ha åkt
de 76 milen hem i bil i dag, så...jag får berätta mer i nästa inlägg!


Godnatt!