I Gustaf Frödings spår...

När man bilar runt med en liten hund

så finns det extra många bra anledningar till att stanna

och ta en paus i åkandet lite då och då.

Ja, för hundar måste ju rastas

och då vill man ju gärna stanna på så fina

promenadställen som möjligt, så klart!

Ett av stoppen gjorde vi här -

på Alsters Herrgård utanför Karlstad.

Här är Gustaf Fröding född

och numera är detta en minnesgård för honom.

Där fanns en jättefin promenadslinga

alldeles intill vattnet.

Alla gula löv, både på marken och på träden.

Det var så himla vackert!

Perfekt för en hundpromenad!

Ja, och till och med en sån som jag -

som egentligen inte gillar hösten -

måste erkänna att den kan vara väldigt, väldigt fin...

Vägen genom Dalsland

Vi valde inte den snabbaste vägen hem från Bohuslän.

Istället tog vi en väg som vi aldrig tidigare åkt.

Vi åkte genom Dalsland

och förbi orter som Dals-Ed och Åmål.

Ett vackert landskap som påminde lite om Norrland!

Det var en fantastiskt vacker dag

och vi njöt av resan!

Vi stannade till och åt lunch på ett ställe strax utanför Säffle.

Grön Ko, hette det och var lite småmysigt.

Det var ett vackert gammalt hus.

Enkelt och snyggt!

En stund senare stannade vi till på en rastplats för lite fika.

Åh - det är något speciellt med rastplatsfika!

Eller hur!?!

Kanske är det för att det är förknippat med

att vara på väg någonstans...?

På väg för lite roligheter.

Väldigt vacker rastplats var det också!

Att resa på det här sättet sent på hösten

var verkligen jättefint!

Alla färgerna, lugnet.

Och vi är så glada att vi köpte husbil i somras!

För oj - vad mycket glädje vi redan har haft av den!

Och så mycket fint vi har fått se!

Kungsklyftan

I Fjällbacka stannade vi till för att se Vargklämman.

Ja, alltså den där djupa bergsklyftan

som Ronja och Birk hoppade över

i filmen Ronja Rövardotter.

Som ni ser så kunde vi parkera alldeles nedanför Kungsklyftan.

Ja, för Kungsklyftan är ju det riktiga namnet på platsen.

Nu hade vi ju taxen Sigge med oss att bära på,

men det gick ändå bra att ta sig upp för trapporna

som ledde upp till klyftan.

Lite mäktigt var det allt...

Och man hade en alldeles fantastisk utsikt över Fjällbacka!

Hade vi inte haft vår hund med oss

så hade vi gått hela rundan,

men nu nöjde vi oss med detta och vände sedan nedåt igen.

Väl värt ett besök!

Missa inte om ni är i Fjällbacka!

Smögen

Från Lysekil åkte vi till fina Smögen.

Det var många, många år sedan 

som jag gick här på Smögenbryggan.

Då vimlade det av folk här,

men nu - i slutet av oktober, så fick vi ha bryggan

alldeles för oss själva...

(Och det passar ju bra så här i corona-tider...)

Ja, det var väldigt lugnt här.

Inga butiker öppna och inte många människor alls.

Vi hittade dock en restaurang där man kunde köpa take away.

Levande humrar och nyfiskade räkor.

Vi köpte med oss varsin räksmörgås.

Solen tittade fram, men det blåste riktigt hård vind.

Det var skönt att gå in i husbilen igen...

...och njuta av en fantastisk räkmacka i Smögen!

I Lysekil

Hej!

Vi är nyss hemkomna från en liten höstsemester!

Det blev en tur ner till Bohuslän.

Kära Miss Delphi, vår husbil -

vad många fina turer vi har gjort med henne!

Jag, H och taxen Sigge, som för övrigt

älskar att följa med i husbilen!

Första natten sov vi på en ställplats lite norr om Lysekil.

Basteviksholmarna hette platsen.

Där var det fint, men kanske lite ödsligt så här års.

Så på morgonen åkte vi in till Lysekil

och ut till naturreservatet Stångehuvud

där vi åt frukost i husbilen.

Sedan tog vi en promenad i naturreservatet.

Det var så himla fint här.

Och trots att jag varit många gånger i Lysekil

så har jag aldrig tagit mig ut hit.

Konstigt - det ligger ju bara ett stenkast från centrum!

Här nere finns en liten hamn.

De små båthusen bär skyltar med båtnamnen på.

Å - det var så fint här!

Men oj - vad det blåste!

Håret stod som en kvast på mig

och öronen bara fladdrade på Sigge...

Hade det inte blåst så mycket så hade vi gått mycket längre,

för det var en alldeles underbar plats...

Älskade miljön!

Men...ni ser ju -

titta bara på hur Sigge kniper med ögonen i blåsten!

Och det gör ju H också på den här bilden...

Men kommer jag hit någon mer gång, 

då ska jag gå bort till det där vita huset där längst ut på udden.

I stället vände vi och gick tillbaka...

...förbi alla båthusen igen...

...och tillbaks till Miss Delphi

som stod och väntade på att ta oss vidare...

Berättar mer i nästa inlägg!