tisdag 20 februari 2018

Det gick vägen!!!


Å, vilket fint väder det har varit i dag!
Sol och snö och några minusgrader -
sånt gillas nu i februari!

Det blir ju lite mer njutbart med hundpromenaderna då också!

Det är inte bara vädermässigt som det har varit en bra dag, för vet ni...!?

Det gick vägen!


Vi har numera tre barn med körkort!

Jag skjutsade J & E till uppkörningen tidigt i morse,
där de hade tider med en halvtimmes intervall.
Ni förstår att det var en nervös väntan, va...?

Tiden gick och inte ett knyst hördes av dem.
Inte på ett par timmar.

Men så plötsligt...
kom E hem med utsträckta armar.
Och strax därpå ringde J
"- Easy...", var hans kommentar...
Jo jo...

Å, vad roligt!

E. tog genast bilen och drog i väg till Norrköping med en kompis.


Och J, som äntligen fick ta bort skylten i bakrutan,
försvann han också och så såg man inte till honom på 6 timmar...


För nu är det så klart kul att vara ute och köra!
Och nu är det slut med allt skjutsande för mamman och pappan!

Ännu ett steg mot vuxenlivet...

Hjälp - nu har de börjat...


Vi bor längst upp på en återvändsgata
och har därför turen att ha skogen bakom oss.
Det är skönt, för vi har ingen insyn.
Man kan gå och skrota precis hur man vill.

Dessutom blir skogen som en stor, grön kuliss till trädgården.


Visst blir det skuggigt på tomten,
men det gör ingenting
för jag gillar skuggväxter allra bäst!

Dessutom är trädgården härligt sval
när det är varma sommardagar.

Ja, de enda nackdelarna skulle väl vara
att vi får snöfritt sist av alla på våren,
och så att många av växterna drar sig inåt trädgården,
eftersom de söker sig till ljuset.


Men nu:
Nu har de börjat rensa ur skogen.
Och det rejält!

Ingen pardon, liksom.
De tar ner jättemycket!


Fy, så läskigt det är!
Ja, jag förstår ju att skog måste gallras ibland,
men det blir ju så tomt när man tar ner träd...


(Det kanske är tur att det inte är jag som är arbetsledare,
för då skulle det inte bli många träd nedtagna.)

måndag 19 februari 2018

Vårkänslor




På mitt lilla vita bord
hamnar ständigt nya saker efter årstiden.
Just nu samlas där grönt glas tillsammans med
lite vår-känslor i form av växter.


Kvistar och tulpaner
och så kunsängslilja, som jag tycker är så fint.


Lila och grönt är en favoritkombination.



Och trots att snön ligger vit där ute
och att det är minusgrader fortfarande,
så visst känns det att vi närmar oss våren nu...?


Jag känner det.

Och jag längtar efter att få börja återerövra
trädgården där ute.


Ljuset är tillbaka.
Och lusten.

Glädje i Eskilstuna


När man bor i vår stad och ska ta körkort,
så måste man åka 6 mil till Eskilstuna för att skriva teoriprovet.
I dag var det dags för våra tvillingar J & E.

Det har pluggats på bra den sista tiden här hemma,
och ända in i det sista - under den knappa timmens bilresa
så pluggades det teori på mobilerna.


50 minuter får man på sig att göra provet.
I väntrummet satt vi tillsammans med andra nervösa
mammor och pappor till 18-åringar.

Halv 11 gick de in. 
Det blev många ögonkastklockan.
Mardrömsscenariot skulle ju vara
att en kom ut och var glad
och den andra ledsen.

Så var det när de tog moppekörkortet,
och det var inte roligt...


En efter en kom de ut, ungdomarna.
De flesta med ett leende och några gjorde tummen upp
till sina föräldrar, som blev minst lika glada.
Men var hade våra killar tagit vägen...?

Nästan sist av alla kom de så ut - J & E -
och vi såg direkt på dem att det hade gått bra!
Å, så skönt!


Självklart fick de välja vad vi skulle äta innan vi åkte hem igen.
Det blev pizza och glatt eftersnack om hur det gått.


Det var ett lättat och uppsluppet gäng
som gick genom Eskilstuna i dag...


Och  nu...
...nu återstår körprovet.

Vi håller tummarna...

söndag 18 februari 2018

I kväll klockan 21...


Jag är en person som sällan sitter framför tv:n.
Faktum är att det är få program
som känns viktiga för mig att se.
Kan jag så tittar jag gärna på lättsam underhållning.
Och då gärna sånt som handlar om trädgård eller inredning.
Trevliga pysselprogram
som Ernst och Mandelmanns.

Jag är dålig på att följa serier.
Är lite gammeldags
och tittar mest på tv som förr i tiden.
På utsänd tid enligt tv-tablån.
Och jag fastnar, som sagt, sällan för något.
Men så finns det...

...Bron.

Å, vilken fantastisk serie!
Från första avsnittet i första säsongen
har jag verkligen gillat den!

Och i kväll
kommer det allra sista avsnittet.
Någonsin.


Det är karaktärerna, tror jag.
Särskilt huvudrollerna.
Så speciella.

Och sedan är det något med ljussättningen i serien.
Aldrig solsken.
Alltid grått. Dunkelt. Dystert.

De senaste sju veckorna
har klockan 21 på söndagarna varit heliga.
Och efter varje avsnitt
har jag lagt fram olika tänkbara teorier till H
om vem som ligger bakom morden.
Än trott si - än trott så.

Så spännande!


Och i kväll får vi äntligen veta!

Jag hoppas förstås på ett lyckligt slut.
Men med tanke på de tidigare säsongerna,
så finns det inga garantier för
att det blir så...

I kväll klockan 21.

Och sedan...
...sedan tror jag att jag måste se om serien från början...

Myndiga!


I går blev våra yngsta barn -
"småkillarna" - 18 år!

Alltså, 18. Myndiga!
What!?

Kvällen innan försökte vi komma på något
som vi skulle kunna passa på att bestämma över dem
medan vi fortfarande kunde...
...Haha, 
men vi lyckades inte tänka ut något bra...

De kommer ändå alltid att vara
våra "småkillar".
Hur myndiga de än blir.
Så det så!

De är bra killar, de där.
Visst,  de låter lite som tonåringar i bland.
Sitter vid datorerna alldeles för mycket.
Samlar disk på sina rum,
kan vara svårväckta på morgonen,
hittar inte till tvättstugan själva -
men annars så:
Bra killar!
Snälla och med bra värderingar.

Och vad än de själva säger,
så vet jag att de som tvillingar har
ett alldeles speciellt band till varandra.
I perioder har de kanske tröttnat lite på varandras sällskap,
men hela tiden har de ändå haft koll på varandra.
De är olika som personer,
men förstår ändå varandra så väl.

Jag tror det är något särskilt
att vara tvilling.
Och att vara tvillingförälder har jag alltid
upplevt som en ynnest.
Dubbelt av allt.
Första året minns jag inte att jag gjorde så mycket mer
än att amma och sköta om killarna.
Dygnet runt.
Men sedan - så mycket glädje de har haft av
varandras sällskap - alltid en lekkompis!
Så mycket skratt och
så mycket bus.



Så - det blev tårtkalas i går eftermiddag,
med uppvaktning av familjen,
innan 18-åringarna åkte in till stan på kvällen
för att bli firade av några av sina kompisar.

Snart är det dags för körkortsuppkörning,
och därmed är ännu ett steg mot självständighet uppnått.


Så stort Grattis
till världens Bästa J & E!

Våra 18-åriga småkillar...

lördag 17 februari 2018

Grekiskt



 I fredags, den 16 februari
gick vi ut och firade tillsammans hela familjen.
Vi firade att vår V fyllde 22 år och att vi därmed
har varit föräldrar i lika många år.

På begäran blev det grekiskt.
Ett säkert kort -
då vet man att alla gillar maten!


Mamma, alltså barnens mormor, följde också med!
Så roligt att gå ut och äta tillsammans!


Det var riktigt gott,
och det kändes skönt att det var fredag.
Dessutom fredagen före sportlov!


Souvlaki med bulgur
är min standardrätt på grekisk restaurang.

Jättegott!


Min äldste sons födelsedag
är också min pappas dödsdag.
För 6 år sedan, natten mot den 16 februari,
gick han bort, min fina pappa.


Jag tände ett ljus för honom vid graven.

Vi saknar Dig.

onsdag 14 februari 2018

Living the Dream


När jag var liten 
ville jag så gärna bli lärare
bara för att det verkade så roligt 
att få rätta elevernas böcker...

Den här tiden på året
får jag verkligen mitt lystmäte tillfredsställt.
Här rättas nationella prov i svenska för fullt.
Närmare 90 stycken.


Så med tanke på
den föreställning jag hade om yrket som barn,
så får man väl ändå säga
 att jag lever min dröm nu som vuxen...

Ja, sannerligen...

tisdag 13 februari 2018

Äntligen!


Semlor, semlor -
det svämmar över av semlor i instagramflödet i dag.
Men ingen annanstans har jag sett svävande semlor!
Ingen annanstans än på vårt konditori Sultans!

Å - jag har längtat efter att äta en semla
i flera veckor nu,
men jag har sparat mig tills i dag.


Så efter jobbet i dag blev det en date med min H,
som ringde mig precis när jag var på väg hem
 för att fråga, om jag ätit någon semla i dag.

Min H och en klassisk semla.

Mmmmm....

söndag 11 februari 2018

En fredagspresent!


(Ärtskott - ständigt en skörd på gång i köket. SÅ gott!)

För några år sedan var jag duktig på
att ta med mig min systemkamera, en gammal Nikon,
när jag skulle fotografera.

Men sedan tyckte jag oftast att det var smidigare
 att fota med iPhonen, som man ändå alltid har med sig.
Dessutom är ju de senare modellerna av iPhones
fantastiska att fota i mörkare miljöer med!

Ja, nu på vintern så har det helt enkelt inte funkat
att ta fram den gamla systemkameran.
Den har varit alldeles för långsam
och slutartiden alldeles för lång
för att kunna fota med när det inte är dagsljus.
Men så i fredags...

...så kom H hem med en present till mig!
Bara så där!


En Nikon d7200!

Och nu blev det ju lite skillnad!
Äntligen kan jag fota inomhus igen,
trots att det inte är jättebra ljus!


Men det är otroligt mycket att lära!

Det finns så många finesser
som jag behöver sätta mig in i.
Och roliga grejer, som att kunna fjärrstyra
Nikonkameran med iPhonen t.ex.



Jag är så dålig på sånt där -
Att sätta mig in i tekniska saker.
Och känner jag mig själv rätt,
så kommer jag ändå oftast att fota
med autofokus...


Men det viktigaste för mig just nu,
är att inte vara så himla ljusberoende!


Han är snäll, min H...