fredag 15 juni 2018

Brållans brudar


(Urklipp ur den lokala tidningen KK)

Som jag har berättat tidigare
så har vi ett band på skolan där jag jobbar.
Bandet uppträder vid speciella tillfällen
som till jul, skolstart och så klart vid skolavslutningar!

Brållans orkester heter bandet,
och i alla år jag har jobbat på skolan så har jag varit med och sjungit
som en av "brudarna" på showen efter elevernas skolavslutning.
Frontfigur i bandet har alltid varit PG -
en fritidspedagog som alltid varit en person
som haft en stor nyckelroll på skolan.
Omtyckt av alla, både kollegor
och elever.

Men nu...
...ska han gå i pension,
och bandet tappar den som satt prägel på alla uppträdanden!
I går kväll var det skolavslutning, och den allra sista spelningen var ett faktum.
Buhu buhu - vad tråkigt!

Ja, vi fick t.o.m. besök av lokaltidningen
på ett av repen, för att de skulle göra reportage om
"den sista spelningen".

Skolavslutningen på vår skola sker alltid utomhus.
Vi pyntar scenen med björkar, blommor och flaggor och hela gräsmattan
fylls av elever, anhöriga och f.d. elever som kommer
och tittar till sin gamla skola.

Jag är en av dem som leder kören,
och sitter därför uppe på scenen vid pianot.
Det är högtidligt och fint.
Men sen...


...är det showtime!
Först kör Brållans sin repertoar.
Alltid samma låtar. Det är så det ska vara.
Det är det som eleverna förväntar sig.



PG är en härlig person
som är lite galen på ett sånt där bra sätt.


Lite galen, fast med finess
och finurliga undertoner,
om ni förstår vad jag menar...


Vem annars låter t.ex.
en blommig baddräkt skymta fram
där vid byxlinningen...?


Och alltid, alltid dyker Älgen Hälge upp!



Självklart gjorde han så även i går.

Men det PG inte var beredd på var att
det plötsligt stod 5 älgkor bakom honom och sjöng
om att vi inte vet hur det ska gååå
nu när han lämnar oss...


Det var ju vi brudar, som kuppade lite...






Efter den låten så åkte älghornen av
och under koftorna uppenbarade sig istället
5 brudar med olika slags kroppar i bikini.

  
Skolans bildlärare hade varit snäll och hjälpt oss måla linnena.




Vi sjöng låten "Fin i bikini", som handlar om
att alla är fina precis som de är!



Sedan blev det ett par låtar till
innan det var dags att avrunda showen
på sedvanligt sätt med
"En för alla..."



Och även om Brållans med Brudar i nuvarande tappning går i graven, 
så ska vi nog se till att göra någon slags show även nästa år!

För vet ni - att den här grejen vill vi inte vara utan!

tisdag 12 juni 2018

Karl Rosenfeldt


En pion, en Karl Rosenfeldt,
lägger sina blommor på armstödet
till en av de vita däckstolarna.


Pionen är flyttad
från ett annat ställe,
där den hade kommit att hamna
för djupt ner i jorden
och därför inte ville blomma längre.


Nu är den flyttad
och planterad lite grundare.
Nio blommor blir det i år.

måndag 11 juni 2018

En stöttepelare


Vilken fantastisk stöttepelare
Hostan
är i trädgården!

Ja, hosta eller funkia - jag gillar egentligen
inget av namnen särskilt mycket,
men jag gillar verkligen själva växten supermycket!


Jag har den lite här och där.
I rabatter och i kruka.
Superfin överallt, tycker jag!


Tyvärr har jag inte namnen på alla sorter...


Den här bamsestora längst till vänster
här vid vattenposten t.ex.!
Bladen är tallriksstora!


Ja, det är en riktig stöttepelare!


Robust och väldigt tålig!

söndag 10 juni 2018

Sonens odlingsplats




Jag skulle ju visa sonens odlingsplats.
Här är den.
En outnyttjad slänt bakom växthuset gjordes i ordning
och han fick en jättebra plats att odla på.


Och vad intressant det där med odlande är.
För medans jag är lite otålig och helst vill att det ska se snyggt ut på en gång -
(vilket innebär att jag sår alldeles för tätt t.ex.)
så har sonen läst på om exakta betingelser för att
optimera odlandet av grönsaker.

Han har snickrat fiberdukstält till kragarna
(här på bilden är bara ett tält färdigt, men alla tre ska få tält)
för att inga skadeinsekter ska komma åt grödorna.


Och när man lyfter på locket till pallkragen med
vitkål och grönkål, så ser det ut så här:


Fina plantor, va?

Tjärpappen är för att hindra kålflugor att lägga ägg vid plantan.
Han har också köpt kalk på påse som han kalkar med
och det verkar ju kålen gilla! Växer ju superbra!


Den här platsen blev riktigt bra.
Särskilt sedan kommunen tog ner skog utanför vår tomt,
eftersom läget blev riktigt soligt här då.

Istället för en slänt har vi grävt sluttningen till tre terrasser.
Närmast växthuset en stenmur där man antingen kan sitta
eller ställa krukor, som V har gjort.

Sedan en grusad plats för lådorna,
och längst ner mot staketet har vi lagt täckbark.


Den här platsen hade jättemycket kirskål,
men nu finns det markduk under hela platsen,
så nu har den inte en chans innanför vårt staket!


Här är bilder från när vi la täckbark längst ner.


Här blev det några plattor att gå på.


Tänk vad mycket man kan göra av en liten plats
där det förut mest bara växte kirskål!


Lättskött och bra!

Från fönstret


Det här är synen jag ser när jag tittar ut genom sovrumsfönstret.
Ja, nu är fotot taget genom ett skitigt glas, men ändå -
det är lummigt och fint när paradisbusken
och klätterhortensian blommar.

Samma plats fotad från övervåningen:


Det växer på bra i odlingslådorna här.



Det här är min köksträdgård.
Jag odlar mest blommor här, och så lite ätbart.


Och som jag har berättat tidigare
så har en av sönerna fått en plats i trädgården
där han kan odla i pallkragar.


Där växer det också bra.

Jag ska visa i nästa inlägg!

lördag 9 juni 2018

Studenttider!



Det här är min storebrors dotter
Amanda!

I går tog hon studenten,
och efter jobbet åkte vi upp till Bromma
för att uppvakta och gratulera!


Vi bjöds på jättegod buffé
och så smarrigt fika, förstås!


Amanda är jätteduktig på att baka
och hon hade gjort så fina bakverk.
Bl.a. en studenttårta med bottnar i 6 olika färger
och macarons i form av studentmössor!


Kolla, så fint!


Ute i trädgården var det uppdukat med bubbel och tilltugg.



Min lillebror och svägerska
bor nästan i samma kvarter som min storebror.


Mycket uppvaktning blev det.


Och av sina föräldrar fick hon, lämpligt nog en...



...Kichen Aid, så klart!


Å, det är något särskilt med studenten!

Jag blir alltid lite avundsjuk
och tänker tillbaka på hur härlig den där tiden var!
Tänk om man bara för en liten stund
kunde få vara 19 år igen och åka studentflak, ha vit mössa
och sjunga sig hes om en ljusnande framtid.


34 år har visst redan passerat sedan min egen student...

Men... det är rätt trevligt att vara 52 år också!


Ja, ibland är det faktiskt till och med jättejättekul!


Den fina studenten med storasyster Emilia.


Efter att ha hållit i gång hela dagen med
 champagnefrukost, avslutningsceremoni, ölduschning på flaket
och sedan mottagning för släkt och vänner var Amanda lite trött
när vi tackade för oss och åkte hemåt i sommarkvällen.


Själv skulle hon bara ladda om
för att träffa sina klasskompisar.

Och vem vet...?
Kanske festar hon än....?