Peppar, peppar -
det är verkligen inte ofta som jag är sjuk,
men i går fick jag en förkylning i kroppen.
Halsont, snuva och feber.
Efter en febrig natt gick jag upp i vanlig tid i morse
för att se till att barnen kom i väg till skolan,
men sedan gick jag och la mig igen och sov till
...halv 12! Hoppsan!
Sedan har jag tillbringat dagen i sängen
eller i den här fåtöljen läsandes.
Jag är ytterst sällan hemma från jobbet,
men ibland behöver kroppen verkligen vila
och i dag var en sån dag!
Ändå känner man sig som att man "skolkar"
när man är hemma och är sjuk.
Dumt!
Att vara hemma när man verkligen är sjuk
är ju dessutom hänsynsfullt mot alla man träffar på jobbet!
Det borde vara självklart!
Däremot skrev min favoritkrönikör Jenny Strömstedt
en gång en krönika om "känna-efter-sjukan".
Om jag tycker att hon återigen
sätter fingret på ett fenomen
som faktiskt förekommer
i samhället.
Läs gärna krönikan här.
Den är bra!
Den här krönikan fick mycket medhåll när den publicerades,
men den fick också en hel del mothugg,
eftersom det fanns de som menade
att man visst ska känna efter.
Intressant det där.
Kanske är jag bara,
som Jenny Störmstedt kallar oss 60- och 70-talister:
"...en plikttrogen avkomma till de revolutionära 40-talisterna."
Och visst är det väl så att man inte ska späka sig -
men allt kan ju inte heller vara luststyrt...?
Eller vad tycker ni?
Åh så trist att du blivit sjuk. Vila och ta det lugnt och sova är ju helt rätt, och du behövde allt vara hemma. Inte ha dåligt samvete. Men jag vet hur det är, jag känner likadant.
SvaraRaderaKrya på dig
Kram Maria
Hoppas du snart mår bättre för det är ju inte kul att vara sjuk.
SvaraRaderaJag håller helt med dig och krönikan. Jag läste den när den kom och minns den.
Jag anser att det är skillnad på att känna efter och att lyssna på kroppen. Känna efter är enligt mig mer att leta efter krämpor, något att stanna hemma för. Att lyssna på kroppen är ett mer klokt sätt att ta hand om sig om du förstår hur jag menar. En stor anledning till utbrändhet är ju att man inte lyssnat på kroppen, inte att man inte känt efter. Eller har jag fel?
För en del år sedan hade jag stora problem med nacken. Fick plötsligt och ofta vansinnigt ont. Så ont att det gick upp i huvudet och jag mådde illa. Sjukgymnasten sa att jag inte lyssnat på de tidiga signalerna under lång tid och därför hade min kropp slutat sända dem typ. Jag kände inte det onda komma. Kände inget förrän jag redan hade vansinnigt ont. Jag fick lära mig att lyssna på signaler, slappna av, stanna upp, vara här och nu, små avslappnande rörelser... Nu känner jag signalerna direkt, lyssna på dem och gör rörelserna jag lärt mig. Då kan jag häva det onda och får sällan sådär vansinnigt ont (bara efter väldigt hektiska dagar eller tillfällen, då jag inte tagit mig tid att lyssna på signalerna).
Ja, nu blev detta långt. Hoppas jag inte bara svamlat.
Krya på dig!
Kram
Håller absolut med! En välgärning gentemot arbetskamrater att vara hemma om man är sjuk. Dumt att smitta andra. Väldigt bra krönika också! Jag tycker också att Jenny är bra ofta prickar hon huvudet på spiken.
SvaraRaderaKrya på Dig!
Annika
Nejmen huuua... är du sjuk!
SvaraRaderaKrya på dig jätte mycket och jätte fort.
Svårt det där...jag tillhör dem som lätt blir smittade så jag uppskattar INTE snörvlande arbetskamrater eller vänner...:(
Sen måste man ju ta kroppens signaler på allvar och vila då den är sjuk...
samtidigt som man inte får känna efter föööör mycket...ja kepig fråga det där!
Men duuuu Zetas ååååå...
Jag har bara varit där en gång och ååååå vad mycket fint det fanns.
Hade gärna åkt dit nu för lite höstinsperation.
Å toan..haha...jag håller med. Säkert den mest fotade...
Kram katarina
Ingen höjdare att vara sjuk, hoppas du kryar på dig. Jag vet precis vad du menar med att man känner att man skolkar. Tråkigt att det är så, jag känner mig skyldig, men å andra sidan ingen gör mitt jobb utan det ligger och väntar. Nu ska jag läsa Jennys artikel.
SvaraRaderaKram Anna