Lycka
är för mig inget konstant tillstånd,
utan en känsla som kommer till mig
någon gång ibland.
Det märkliga är
att lyckokänslan ofta inte framkallas
av något extra ordinärt,
utan kan dyka upp mitt i vardagen.
Av någon småsak.
Efter maten i kväll
tog jag en promenad i den ljusa kvällen.
Bra musik i öronen,
skön vårluft och tussilago i dikesrenen.
Plockade några.
När jag kom hem sådde jag lite mer.
Det blev ett par sorters solrosor:
Vanilla Ice och Chocolate.
Och då -
när jag stod där och petade ner frön:
Då kom den till mig:
en ögonblickskänsla
av just -
Lycka!
Jag är helt övertygad om
att det finns någonting i odlandet
som talar till något grundläggande
hos oss människor.
Tror inte ni?
Jo, det stämmer nog att odling tilltalar något i oss människor. Det ligger så djupt nedärvt i oss detta med jord och odling tror jag.
SvaraRaderaLyckostunder är underbara!
Kram
Håller med! Att pyssla med sådder gör något. Att följa utveckligen...eller inte utvecklingen... triggar igång något i mig.
SvaraRaderaHa det bäst!
Kram Hélena
Håller med dig! Brukar också få lätt euforiska känslor när jag sår fröer eller skolar om växter. Jag tror att vi är skapta på det sättet, ett av våra basala behov. Sen innehåller ju jorden ämnen som frigörs och som är bra för hälsan, så det är bara positiva saker med odlandet!/ Kram Titti
SvaraRaderaAbsolut!
SvaraRaderaDessutom kan den där go´a känslan dyka upp när man minst anar det, och då känns det ännu bättre! Ibland kan man bara bli sådär glad att man riktigt känner sig ödmjuk till livet:)
Ha en skön dag.
Kram
Jag känner precis detsamma!
SvaraRaderaIgår lysnnade jag på en fantastisk föreläsning av en man som heter Ulf Lidman som pratade om krishantering. En del i krishanteringen som han pratade om var att man skulle hitta sin andlighet. Med det menade han att man skulle finna ut när man bäst umgicks med sig själv. Jag finner helt klart det när jag är ute och arbeter eller pular i min trädgård. Det ger mig lyckokänslor och energi.
Jag oroar mig också för våra växter som har det så kallt om fötterna.
Himla trist med din olvonbuske!!!
Kram, kram