Valborg ute på landet

Vårhimmel.

Nyutslagna björkar.

Grusvägar och doft av friskt gräs.

Alltså, det är så otroligt vackert ute nu.

Och mer än någonsin längtar vi ut till landsbygden.

Ja, vi har länge sagt att vi vill bo på landet

och särskilt den här tiden på året.

I går var det Valborgsmässoafton

och vi åkte ut en sväng till Lerbo Bygdegård.

Många arrangörer hade ju ställt in sina majbrasor i går -

eftersom det är så torrt i markerna -

men i Lerbo skulle man elda!

Det var mycket folk som hade samlats vid bygdegården.

Inne i samlingslokalen kunde man köpa kaffe och våfflor.

Kören sjöng de traditionsenliga vårsångerna

och sedan blev det vårtal.

Vi gick en liten hundpromenad...

...medan vi väntade på att brasan skulle tändas.

Och framåt klockan 9 var det dags!

Elden värmde gott på långt håll!

Hur fint och viktigt är det inte med de här traditionerna?

För mig är det jätteviktigt!

Det är ju liksom ett sätt att orientera sig i tid och rum!

Att känna in var på året man befinner sig

och också tänka tillbaka på andra

Valborgsmässoaftnar i livet.

Och när allt i livet snurrar så fort...

...så är det så härligt att känna

att någonting är precis sig likt från år till år!

Jag tror att det finns ett behov hos oss människor

att känna livet lite i cykler.

Att känna igen oss!

Och allt var sig likt.

Barnen klättrade upp på den stora stenen vid brasan

och satt sedan där i det varma skenet av elden.

Allt var som det alltid har varit.

Och Valborgsmässoafton blev precis som den ska vara...

...med körsång, vårtal och brasa

ute på landet.