Äppel-hjärta!

Ja, nu finns det ingen återvändo längre!

När man börjar pyssla med äpplen och rönnbär -

ja, då är den riktiga sommaren verkligen slut!

Jag blev så pyssel-sugen nu på morgonen,

och då kom jag ihåg en idé

som jag tror att jag såg i Annikas fina blogg

första gången...?

Jag tog en gammal ställning

som det har klättrat murgröna på tidigare,

och trädde upp små äppel-kart på den.

Så enkelt!

I våras köpte jag den här gamla 1- och en halvlitersburken

på trädgårdsmässan i Kista.

I går kom M. med en likadan 4 litersburk till mig.

Hon hade hittat den för 40 kronor på en loppis!

Så fin den blev med ett ljus och lite rönnbär i!

Ja, det syns inte riktigt här;

men det står 4 liter på burken.

Jättesnyggt, tycker jag!

Ja och sedan var det så kul att fota,

så nu blir det så här många bilder igen... 

Och ni förstår kanske att jag inte riktigt har tid att jobba,

när jag måste hålla på med sånt här på dagarna...;-)

Äppelsorten är Katja.

Bara några bilder till,

 för det var så kul att fota! :-)

Men nu kanske jag ska göra något vettigt av dagen!

Vi hörs!

(För övrigt så tänker jag varje dag på att jag har vitsippor 

i min header, men det blir aldrig av att byta bild...

Skärpning, Fru Å! :-)

Kräftor!

Foton tagna med iPhonen.

I kväll blev det kräftor!

Och H. jobbar hela helgen,

 så det var inte frågan om någon vild kräftskiva,

bara ett fat goda kräftor och en vardagsklädd familj!

Vi brukar ofta äta Västerbottenpaj till kräftorna,

men i dag blev det cous-cous med grillade grönsaker.

Blandade i lite Pesto med soltorkade tomater

och fetaost i marinad också.

Supergott!

Och det passade faktiskt jättebra till!

(Ja, och så lite grillat kött och klyftpotatis

till J som inte äter kräftor.)

Vi andra tyckte det var gott och sörplade på!

Sedan blev det en sen kvällspromenad.

Så himla skönt!

Det känns lite tråkigt att semestern snart är slut.

Och jag önskar att jag kunde säga

 att det inte spelar någon roll

att det har regnat så mycket på semestern.

Men tyvärr så ljuger jag nog då,

för jag är faktiskt lite besviken på den här sommaren.

Jag behöver verkligen sol och värme,

men det har varit väldigt få dagar och kvällar

som har känts så där riktigt somriga.

Jag erkänner att jag påverkas otroligt mycket av vädret.

Och nä, vädret har faktiskt inte varit nåt vidare.

 Så därför hoppas jag på en solig och fin höst nu.

Och torr!

Mustigt!

Det finns tecken överallt

på att sommaren går mot sitt slut...

Färgerna blir mustigare.

Ja, hela trädgården "mustar till sig".

Och jag föredrar ju visserligen våren,

men jag kan tycka

att det är fint med alla mättade färger så här års.

Tunga, varma, mogna färger.

Den röda Rudbeckian här under är ny för i år.

Men jag tror att jag köpte fel sort...?

Jag skulle ju ha en "Magnus",

men jag tycker inte riktigt att den här liknar Magnus...?

Jag hade nämligen den sorten för några år sedan,

och jag tycker inte den här ser likadan ut.

Eller...?

Någon som vet...?

Höstanemonen går lite mot strömmen

vad gäller färgerna.

Den är nästan "vårig" i sina nyanser, 

tycker jag!

Fina, sirliga klematisen

Mrs T. Lundell.

Hon har försvunnit någon säsong,

kommit tillbaka och sedan blivit flyttad på.

I år blommar har hon vuxit skapligt,

och jag hoppas att hon äntligen

tänker sätta fart nu!

Min vårfärg är blå.

Blå och sval.

Späd och pigg.

Hösten är eldig.

Mörkrosa, lila och röd.

Den flammar och sprakar.

Lite som ett sista

 fyrverkeri.

Finalen, liksom.

Det är också fint!

Säg Ja!

Ni vet väl att det är 

Rulltårtans Dag

den nionde augusti?

Här blev det drömrulltårta med skogshallon!

"Jag måste lära mig att säga Nej!"

hör man ofta någon säga.

Och, ja, så kanske det är ibland.

Att man måste vara bättre på att säga nej

om det är det man egentligen menar.

Men:

Jag tänker också att somliga av oss

även måste lära sig att säga Ja!

Ja, jag följer med!

Ja, det låter kul!

Ja, det gör vi!

Ja, ja, ja!

För det är också en konst!

Att säga ja till ett glas vin till,

fast klockan redan är mycket.

Ja, varför inte?

Att någon gång göra saker

utan att hela tiden

tänka på eventuella konsekvenser.

Att inte alltid tänka på

morgondagen

och därför avstå

det roliga idag!

Att säga ja till det där 

som egentligen verkar kul,

men som "Förnuftet" på duktighets-axeln viskar

att du faktiskt borde avstå från.

Att liksom säga Nej

till Tråkmånsen i en.

Den allt för präktiga, duktiga.

I går sa vi Ja

till att köpa den här stolen med fotpall,

bara för att den var på halva rea-priset.

Utan att vi hade någon förnuftig plan

för var den skulle stå.

Trehundra kronor.

Ja, tack!

Så säg Ja

och ta en rulltårtsbit i dag

på Rulltårtans Dag.

Fast du egentligen inte borde...

Det blir kanske lite roligare

om man säger Ja

lite oftare...

Näst kortast...

Det känns som om vi försöker 

få ut mesta möjliga av det som är kvar av sommaren nu.

Varje möjlighet till utflykt ser vi till att fånga.

I dag tog vi färjan över till Vinön,

som är en liten, liten ö i Hjälmaren,

för bad och picknick.

Korgen var packad med lunch

och så kladdkaka med "sputgrädde" till efterrätt.

Jag förstår inte vad som händer här i familjen!

Jag betraktar mig själv som ganska medel-lång (168 cm),

men över sommaren så har jag plötsligt

halkat ner till näst sista placeringen

vad gäller längden i familjen.

16-åringen har passerat min mans 186 cm,

och över sommaren så har den ena av tvillingarna

tangerat min längd!

"Lilla Mamma" har plötsligt blivit mer än ett begrepp.

Det börjar mer och mer kännas

 som en bokstavlig sanning!

E (t.v.) har dessutom sjunkit minst en oktav i tonläge,

och jag överraskas ofta av hans röst och kan tänka:

"Vem är det som pratar på övervåningen?"

när det är min ena 12-åring som hörs.

Ja, oj oj oj,

var ska detta sluta någonstans?

Bokmys

Ja, så här sitter vi på kvällarna.

Ute på altanen.

Med en tidning eller en bok och en kopp te.

I kväll regnar det,

men det gör ju inte så mycket.

Nästan lite mysigt med smattret mot taket.

Det är mörkt tidigare nu,

men det är skönt att sitta ute ändå.

Och själv läser jag just nu en väldigt bra bok:

"Jag älskar dig inte"

av Christina Stielli.

Jag har haft den uppskriven ett bra tag,

och sedan såg jag att Monica

rekommenderade den på sin bokblogg,

(se länken till hennes recension!)

så då skaffade jag den.

Jättebra bok, verkligen!

Jag har hunnit ungefär halvvägs in i den,

och jag vill bara läsa vidare

för att få veta 

om huvudpersonen kommer att gaska upp sig

och tvåla till den osympatiske före detta mannen...

Så...jag måste läsa vidare nu! :)

Muehlenbeckia

En växt som jag ända tills förra sommaren

enbart sett som en inomhusväxt är

 Muehlenbeckia

eller "Plättar i luften"

som vi brukar kalla den på svenska.

I fjol testade jag den i trädgården

och blev heeelt bedårad!

Så i år har jag den lite överallt:

På altantrappan.

På Piazzan.

På bordet vid entrén.

Och i en ampel på garageväggen.

Å, vad jag gillar den!

Den gillar att stå ganska ljust

och vill gärna ha det lite fuktigt.

Ursprungligen kommer den från Nya Zeeland.

Och i år ska jag prova att övervintra den ute.

Det ska tydligen inte vara alltför svårt.

Ett litet granristäcke ska den få.

Och ett par hållna tummar!

Det är den värd!

Mina Dahlior

Idag blir det Dahlia-show!

Jag har 15 olika Dahlior och de flesta blommar

hela sommaren lång från maj månad.

Tyvärr har jag tappat bort namnen på dem.

Jag tycker att Dahlian är fantastisk.

Hela vintern står den i sin kruka i ett mörkt garage.

I mars brukar jag ta fram dem

och lägga på lite ny jord.

Och när den sedan får en skvätt vatten

så dröjer det inte länge

förrän den visar att den är vid liv.

Jag har de flesta av mina Dahlior i krukor.

När jag sätter ut dem på friland

brukar de bli alldeles för populära bland

sniglar och tvestjärtar...

Ja, och ni ser att jag brukar välja rosa eller vita blommor.

Tänk om jag skulle slå till med en annan färg

nästa år...?

Före och efter!

Nu ska ni få se några bilder

från ingången till trädgården vid

vår garageuppfart.

Vi har jobbat hårt i sommar för att fixa till den.

Och för att förstå hur mycket jobb

det har varit så måste jag visa

hur det såg ut förut.

Hösten 2010 byggde vi ut huset.

För att maskinerna skulle kunna komma in

i trädgården så fick vi ta sönder vår rosenportal.

(Det här är alltså ett foto taget ur exakt samma vinkel.)

Och när maskinerna lämnat oss,

så såg det ut som om E4:an gått genom vår trädgård.

(Vi har en gärdsgård runt tre sidor av tomten,

men den togs ner på den här sidan sedan)

Ja, för att inte tala om allt bråte som lämnades kvar...

(Fotot på högen är tagen påsken 2011

och jag ryyyser när jag ser den

och tänker på allt jobb som vi gjort sedan dess...)

Högen röjdes upp, sorterades och sågades till ved.

Lekstugan skänktes bort.

En bod köptes och intog platsen där lekstugan stått.

Här är den under målning...

Plintar grävdes ned för en ny Rosenportal!

Ett staket började byggas.

Och en ny portal!

Det grävdes bort gräs för en "gård" framför boden

och en grusgång fram till "Piazzan".

Markduk lades på och ett ton grus tvättades...

...och lades sedan ut skottkärra för skottkärra.

Och nu är äntligen allt grovgöra klart!

Nu återstår bara "duttandet",

om ni förstår vad jag menar...

Växterna, krukorna, pyntet.

Det roligaste!

Ja, jag har börjat så smått med att flytta dit växter...

Och jag har sått gräs där den stora brädhögen låg förut.

Och tänk att nu har jag fått en ny plats i trädgården

dit jag kan släpa ut filtar 

och gå och sätta mig med tända ljus!

Tanken med boden var förresten

 att vi skulle ha den till trädgårdsredskap,

men det blev inte så...

Killarna ville så gärna ha det som ett eget hus,

och ja, varför inte!?!

Så nu står det redan en våningssäng där.

Ett nytt roligt projekt

blir alltså att inreda den!

(Och det passar faktiskt ganska bra,

för då kan H sova i den när han har jobbat natt!)

Och tänk vad fint det kommer att bli nästa år,

när Rosa Helenae Hybrida

klättrar upp på taket till Rosenbågen!

Det är så skönt att vi är klara,

och jag är nöjd!

Dansa! Pausa?

Vindspel som vi fick när vi gifte oss.

För...14 år sedan. 

(Måste räkna efter...:-)

Jag vet inte hur det är med er,

men själv är jag en sån som alltid,

jag menar verkligen alltid

har någonting att göra!

Jag har ju varit ledig ganska länge nu,

men har ännu inte haft en dag

som jag inte vetat vad jag ska göra!

Ja, jag skulle faktiskt lätt kunna vara ledig jämt!

Åtminstone vår, sommar och höst.

Eller nej, på vintern också, förresten! ;-)

Jag har klockan på ringning varje morgon

trots att jag är ledig.

För att jag älskar morgnar.

För att jag vill upp och fixa.

Ja, jag menar det:

Jag har mina listor där jag skriver upp sånt

som jag måste / kan / vill göra,

och jag älskar det!

I dag har jag hjälpt mamma att rensa upp i en rabatt.

Skjutsat barn in till stan.

Sått gräs.

Handlat.

Flyttat perenner, t.ex. Hasselört på bilden här ovan

(Ååå, vad jag älskar Hasselört!

Vill ha den på mååånga ställen i trädgården!)

Bakat bullar.

Hämtat barn i stan.

Och så klart småpysslat i trädgården,

och lagat mat och sånt som man gör alla dagar.

Och dagarna bara swischar förbi!

Fortare än man hinner blinka!

Jag hoppas att jag får vara frisk

så att jag får bli en pigg pensionär!

För det tror jag kommer att passa mig utmärkt! :)

Hela sommaren har jag haft 

den här låten som favorit i bilens CD-spelare.

Högt, högt...

"Livet blir, livet blir vad du gör det till.

Du kan leva helt vilt eller ta de chill"

Jag blir så himla glad

och får sån energi av den låten!

(Och själv är jag inte så vild längre,

men skulle kanske ändå behöva

 ta det lite mer chill ibland.

Pausa,

menar jag...:-)