Förberedelser för vintern

Det är skönt när man kommer till den där punkten

att man bara röjer undan allt som har med sommaren att göra,

och istället går ut i skogen och hämtar hem

mossa, tall- och granris och gör vinter.

Fönsterlådorna som H snickrade åt mig i våras

fylldes med tallris i helgen.

Snart är det dags att lägga en ljusslinga i tallriset...

Och den gamla ektunnan som varit fylld med vatten

hela sommaren tömdes och fylldes istället

med en massa smågranar.

Tulpanlökarna är nedgrävda och de växter

som måste vinterförvaras har burits in.

Det är en skön känsla.

Hipp hurra!

Vår son J:s flickvän fyller år i dag

och vi var hem till henne och gratulerade!

 J ligger ju dock i lumpen

så själv kunde han inte vara med just i dag.

Så därför passade vi på att överlämna paket

 och fira henne i helgen i också,

när J kunde vara med.

Hurra hurra hurra hurra!

Följa en siktlinje...

Det är någonting med alléer.

Den där siktlinjen - som bara fortsätter rakt fram...

...utan att man ser slutet.

Och nu på hösten.

När löven släpper och lägger sig som en gul matta på marken.

Det är så vackert!

Jag var ute och åkte för jobbets del i går

och på tillbakavägen var jag bara tvungen att stanna

för att fota den här allén.

Och någon gång, skulle det vara kul att gå

hela den här allén till slutet

för att se vart den leder.

(Fast det vet jag i och för sig redan.

Den leder till Hofsta Säteri, där delar av

The Girl with the Dragon Tatoo spelades in...)

Samma allé här

och här.

Fredagsbjudning

I fredags var vi bjudna hem till M och C.

De är ganska nyinflyttade och vi hade inte sett huset invändigt

sedan allt blev klart, så det var jättekul att se.

M och L var också bjudna,

vilket var roligt eftersom vi känner dem sedan tidigare.

Vi hyrde nämligen en lägenhet i deras hus

när vi var unga en gång i tiden.

Nyrenoverat och fräscht överallt!

Det blev tapas till förrätt

och så gick vi husesyn innan maten.

Jag gillar verkligen att gå husesyn hos folk,

och de hade så fint överallt...

Mycket god dessert med vit choklad.

Ja, det var en trevlig kväll

och en bra början på helgen!

Världens bästa lärare

Förra veckan var jag på konferens i Stockholm

tillsammans med kollegorna S, M och H.

Lärkraft 2019 hette konferensen,

vilken bestod av föreläsningar som avlöste varandra

på temat Likvärdig skola för alla.

En av föreläsarna var Jonas Hassen Khemiri.

Hörde ni hans sommarprat i somras, kanske?

Det hade jag gjort, så det var extra kul att lyssna på honom live.

Och så klart var jag tvungen att köpa en bok av honom

och passa på att få den signerad.

Den sista föreläsaren var Andria Zafirakou,

bildlärare från London, som vann Global Teacher Prize -

även kallat priset för Världens Bästa Lärare -

Det var inspirerande att lyssna på henne

och jag håller verkligen med henne om vad som är viktigt

i förhållandet mellan lärare och elever:

Relationer, visa kärlek, var snäll och ha höga förväntningar.

Ja, visst är det så.

Sedan var det en dryg timme tills tåget hem gick,

...och eftersom det var fredag så passade vi på att ta ett glas vin.

Fin utsikt och bra läge, mittemot Centralstationen.

Och så kom vi hem och så blev det helg.

Det kan ju inte bli mycket bättre än så.

Hundpromenader

En bra sak med att vara hundägare

är alla hundpromenader man får på köpet.

Vi bor så bra med promenadstråk alldeles utanför huset.

Sigge gillar när både husse och matte följer med på promenaden.

Han är dock inte särskilt krävande när det gäller motion.

Ibland får man locka och pocka för att få med honom ut,

och regnar det så tvärvägrar han.

Det har varit några fina höstdagar nu.

Varmt i luften och vindstilla.

Och löven har så fina färger nu,

men snart orkar de inte hålla fast sig längre...

Om bara någon vecka är nog grenarna kala.

En sorglig historia

Kommer ni i håg att jag skrev om 

att min mammas katt Fingal fick kattungar?

(Om inte så hittar ni inlägget här!)

Tyvärr så hände det sedan plötsligt något väldigt sorgligt...

Fingal gick ut och fångade en mus

som hon tog med sig in och bjöd sina ungar på.

En av dem smakade

och en liten stund senare så var både kattmamman

och den lilla ungen mycket dåliga.

Det blev en snabb färd till djursjukhuset,

men de var redan medvetslösa när de kom in

och deras liv gick inte att rädda.

De tre ungarna som blev ensamma kvar

fick klara sig utan sin mamma.

Så sorgligt!

De följande veckorna fick min mamma mata dem

med mjölkersättning med några timmars mellanrum.

Och som tur är så åt de duktigt!

Nu har det gått några veckor och allt har gått bra.

En av katterna kommer att stanna hos min mamma,

och det är den helvita med blå ögon.

Tyvärr är den dessvärre döv, men för övrigt mår den bara bra.

Ja, det var ju en sorglig historia,

men tur att det gick bra för de tre moderslösa ungarna trots allt.