Skynda att älska

Det är i slutet av oktober.

Vintertid nu.

Löven släpper från grenarna, ett efter ett,

virvlar runt en stund i luften, dalar sedan sakta ned,

lägger sig på den fuktiga marken.

Snart står träden kala.

Jag går ut med kameran för att fånga färgerna.

Det sista sprakande fyrverkeriet,

finalen, innan allt blir grått.

Och som ett soundtrack

kommer höstvisan till mig i mitt huvud.

Den vemodiga finlandssvenska visan

med Tove Janssons text, som passar så bra nu.

Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort,

går och tänker på allt det där man borde.

Det finns så mycket saker jag skulle sagt och gjort

och det är så väldigt lite jag gjorde

Jag letar efter nånting som vi kanske glömde bort

och som du kunde hjälpa mig att finna

en sommar går förbi, den är alltid lika kort,

den är drömmen om det man kunde vinna

Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust

och hör vågorna vilsamma vandra.

En enda sak är viktig och det är hjärtats lust

och att få vara samman med varandra

Så skynda dig älskade, skynda att älska,

dagarna mörkna minut för minut,

tänd våra ljus, det är nära till natten,

snart är den blommande sommaren slut.

För mig blir texten en metafor för livets cykel.

Det handlar om förgänglighet.

Och om att våga älska.

Ta tillvara.

Se.

"Det finns så mycket saker jag skulle sagt och gjort,

och det är så väldigt lite jag gjorde..."

Snart faller löven...