Höstmiddag i kastad klänning

Förra helgen

var vi på en trevlig middagsbjudning

och då hade jag den här svarta klänningen.

Inget konstigt med det, tänker ni kanske då -

för det är ju inte så ovanligt precis, med svarta klänningar.

Men just den här klänningen har faktiskt en historia,

som jag ska berätta medan ni tittar på allt gott

som vi blev bjudna på.

Det var så att jag hade köpt den,

men sedan inte riktigt bestämt mig för

om jag skulle behålla den eller inte.

Därför hängde den kvar i hallen, i sin påse från affären.

Med lapparna kvar och kvittot och allt.

Och kanske vet ni hur det är ibland.

Dagarna gick och jag fick inte riktigt tillfälle

att tänka på den där klänningen.

Men så en dag kom jag i håg den.

Javisst ja - klänningen!

Nu hade snart tiden för öppet köp gått ut,

och jag tänkte prova den för att

kunna bestämma mig.

Men...

...var sjutton var klänningen...!?!

Jag letade och letade, men den var borta!

H jobbade och jag ringde honom för att fråga om han sett till den.

Det hade han inte...sa han först...

...men när han fick tänka efter lite så undrade han försiktigt om

 "...den möjligtvis var svart och lite "tyll-aktig"...?"

Det visade sig att han trott att den skulle med till återvinningen

och att han hade kastat den i Myrornas container!

Han hade tittat i påsen och tänkt att det var någon

gammal nittiotalsklänning som skulle slängas!

Men Hallå!!!

Det blev en ny tur till Återvinnings-stationen

där han försökte fiska upp den igen

med hjälp av en galge.

Vilken syn!

Han fick upp en topp.

Och någon annat plagg.

Men ingen klänning.

På containern fanns dock ett telefonnummer till Myrorna,

till vilka han ringde och förklarade läget.

Kläderna i containern skulle hamna i Norrköping,

och jo då - de skulle hålla utkik efter en svart klänning

med prislapparna kvar på

 och höra av sig om den dök upp.

Och det gjorde den!

Så kom det sig att jag fick ta bilen

ner till Norrköping och hämta ut den hos Myrorna.

Och nu hade det gått för lång tid

för att få lämna tillbaka den.

Så.

Jag fick så lov att behålla den.

Men då hade jag ju i alla fall något nytt att sätta på mig

på förra helgens middagsbjudning.

Och på köpet fick jag ju

en rolig historia att berätta... :-)

"Gammal nittiotalsklänning!" 

Hmmm...jo jag tackar jag...