lördag 17 oktober 2015

Höstmiddag i kastad klänning


Förra helgen
var vi på en trevlig middagsbjudning
och då hade jag den här svarta klänningen.
Inget konstigt med det, tänker ni kanske då -
för det är ju inte så ovanligt precis, med svarta klänningar.

Men just den här klänningen har faktiskt en historia,
som jag ska berätta medan ni tittar på allt gott
som vi blev bjudna på.

Det var så att jag hade köpt den,
men sedan inte riktigt bestämt mig för
om jag skulle behålla den eller inte.
Därför hängde den kvar i hallen, i sin påse från affären.
Med lapparna kvar och kvittot och allt.


Och kanske vet ni hur det är ibland.
Dagarna gick och jag fick inte riktigt tillfälle
att tänka på den där klänningen.

Men så en dag kom jag i håg den.
Javisst ja - klänningen!
Nu hade snart tiden för öppet köp gått ut,
och jag tänkte prova den för att
kunna bestämma mig.


Men...
...var sjutton var klänningen...!?!
Jag letade och letade, men den var borta!
H jobbade och jag ringde honom för att fråga om han sett till den.
Det hade han inte...sa han först...
...men när han fick tänka efter lite så undrade han försiktigt om
 "...den möjligtvis var svart och lite "tyll-aktig"...?"


Det visade sig att han trott att den skulle med till återvinningen
och att han hade kastat den i Myrornas container!
Han hade tittat i påsen och tänkt att det var någon
gammal nittiotalsklänning som skulle slängas!

Men Hallå!!!

Det blev en ny tur till Återvinnings-stationen
där han försökte fiska upp den igen
med hjälp av en galge.
Vilken syn!

Han fick upp en topp.
Och någon annat plagg.
Men ingen klänning.

På containern fanns dock ett telefonnummer till Myrorna,
till vilka han ringde och förklarade läget.
Kläderna i containern skulle hamna i Norrköping,
och jo då - de skulle hålla utkik efter en svart klänning
med prislapparna kvar på
 och höra av sig om den dök upp.

Och det gjorde den!

Så kom det sig att jag fick ta bilen
ner till Norrköping och hämta ut den hos Myrorna.
Och nu hade det gått för lång tid
för att få lämna tillbaka den.


Så.
Jag fick så lov att behålla den.
Men då hade jag ju i alla fall något nytt att sätta på mig
på förra helgens middagsbjudning.


Och på köpet fick jag ju
en rolig historia att berätta... :-)

"Gammal nittiotalsklänning!" 
Hmmm...jo jag tackar jag...

5 kommentarer:

  1. Haha, jag har väl aldrig förr hört något liknande! Klänningen är fin och klär dig så det var nog meningen att du skulle behålla den, även om vägen till det beslutet blev minst sagt tokig. Maten på bilderna ser fantastiskt god ut. Har följt din blogg ett tag nu och hoppas att du fortsätter med den. Dina bilder och texter är både roliga, manar till eftertanke och ger inspiration. Varje inlägg är som att ha en liten träff med en vän. Stor kram till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla Birgitta!
      Kram tillbaks! // AH

      Radera
  2. Vilken härlig historia! Det var meningen att du skulle ha klänningen och vacker är den.
    Ha en fin vecka! Kram

    SvaraRadera
  3. Vilken story!! Skönt det slutade bra.
    Kram Annika

    SvaraRadera
  4. Vilken historia! Det var säkert meningen att du skulle behålla den och den klär dig verkligen. Jag hade en regnjacka som en vän lånat och lämnat utanför dörren i typ ICA-kasse innan hon åkte på semester. Jag kom ut och såg kassen och tänkte att maken ställt ut skräppåse och slängde den. Den förblev borta för det tog ett tag innan jag förstod vad som hänt. Följer din blogg och hoppas verkligen du fortsätter.
    BirgittaM

    SvaraRadera