I går frågade jag familjen
om någon ville följa med till Billbäcks.
Ingen frivillig
räckte upp handen.
Och H sa att det inte var så han ville tillbringa
hans sista semesterdag.
Verkligen inte.
Minsann.
Inte alls.
Så då tjatade jag inte mer.
Vi cyklade in till en glassrestaurang i stället.
Och det var inte dumt alls.
Men -
jag hade en plan!
För i morse steg jag upp samtidigt som H skulle till jobbet,
och åkte själv till Billbäcks istället!
Och det var väl lika bra det.
För jag kan gå ett tag.
Och titta.
Så länge att de andra i familjen
skulle ha ledsnat för länge, länge sedan...
Och så länge att det nästan blir lite pinsamt
när man passerar någon anställd
för hundrade gången.
De kanske börjar fundera, liksom...
Det jag hade på min lista fanns.
Men - ni kanske vet hur det är...
- ibland råkar man ju ramla över så fiiiina exemplar
av något som inte står på listan,
men som det vore synd att bara passera...?
Så - ja,
det kom med lite annat hem också.
Och jag hann precis lagom hem
för att de sommarlovslediga, dygnsomvända barnen
skulle ha vaknat.
Och alla var lika nöjda och glada
över att ha fått varit slash sluppit ha varit
på Billbäcks.
PS: Inte ens mutor fungerar nu längre.
Som det gjorde förr i tiden.