Förhör!

Ljusslingor, stjärnor och ljus

i varenda rum i huset...

Och ändå känns det som att ljuset inte räcker till!

Här hemma tänder vi massor av stearinljus på kvällarna,

och en del av stjärnorna och ljusstakarna

 får stå och lysa dygnet runt.

Jag vet - inte bra ur miljösynpunkt,

men jag lider verkligen av ljusbristen 

så det kan inte hjälpas!

Och alla foton blir gula i kvällsmörkret... 

Stora killen som går i nian har en intensiv pluggperiod 

med många prov att läsa inför.

Det känns nästan som att det är jag själv som har prov,

eftersom jag har fått rollen av husets "Förste Förhörare"

och lever med i pluggandet...

(Är läxförhör en typisk sak som vanligtvis 

faller på mammans lott måntro...?

Det verkar i allafall så bland

mammorna i min bekantskapskrets...)

Den här veckan förhör jag 

franska och fysik! :)

Jag borde...

Jag var på jakt efter

 en stor gammal glasburk i dag.

(Eftersom jag ville härma min svägerska

och plantera hyacinter i den... :-)

Fast jag hittade ingen.

Bara en vanlig glasburk för en tjuga.

Men okej.

Den funkar.

För övrigt är jag totalt hopplös i dag.

Jag bara gör annat än det jag borde hela tiden...

(Går på stan och handlar kläder,

när jag borde vara hemma och baka och städa.)

 Sitter på ett fik och äter räkmacka med H och V

när jag borde vara hemma och börja med lasagnen.

Planterar hyacinter och fotar

när jag borde gå upp på vinden och rota fram ljusstakarna.)

Kanske fru Å borde skärpa sig nu

och göra något vettigt av dagen.

Jaha.

Nu kanske jag ska stryka lite.

(Eller också kanske jag sätter mig och läser 

dagens Leva och Bo...:-)

Röjar-fredag

Om ni bara visste hur skönt jag tycker det är 

att det äntligen är fredag!

Vissa veckor hinner man bara inte med att hålla hemmet i ordning,

(eller, ni kanske gör... men inte jag...:-)

 och det är ganska tydligt att det här

är en sån vecka.

(Jag skulle nog inte vilja ha oväntat besök just nu,

om ni förstår vad jag menar...;-)

Desto skönare är det nu när fredagen är här!

Äntligen ska här röjas och piffas!

Men först ska jag och V åka in till stan

och hämta lite thai-mat!

Småkillarna är i väg på spelkväll och H 

är ute med kollegorna.

V och jag ska äta gott och 

jag ska lyssna på julmusik och dammsuga

och plocka fram stjärnor och ljusslingor 

och bara må bra!

Och med de här fotona som är tagna alldeles bakom vårt hus

vill jag önska er en skön fredag!

Kram

till er alla!

Live Love Laugh

Hej!

Minns ni mina hönsnätsburar?

(annars hittar ni dem här)

En av dem återanvänds nu med lite mossa och ljus.

Kul när saker går att använda på olika sätt!

Live every moment

Laugh every Day

Love beyond Words

Så står det på den lilla brädan i bakgrunden.

Jo jo.

Det tål att tänka på.

Fast skrattade gjorde inte mamman nyss.

Hon var mest mäkta irriterad på att

det såg ut som sjutton när hon kom hem.

Ja, ni vet...disk, smör som står framme,

jackor på golvet, skor och ryggsäckar huller om buller...

Och mitt i alltihop sitter de yngsta tillsammans med

en kompis och spelar PS3.

Då fick mamman ett litet utbrott...

Men nu har de röjt undan det värsta,

och mamman börjar coola ner sig.

I mitt stilla sinne undrar jag som pojkmamma bara

om detta är ett kill-fenomen...?

Det är ju liksom inte första gången 

jag blir gaaaalen...

Vad tror ni...?

(Kanske blir det bättre med åldern.

Verkar så om jag jämför äldsta killen

med de yngsta i alla fall...)

Kopia

I flera år har jag verkligen beundrat

Ylva Skarps 

brädor och föremål med underbar skönskrift.

En sommar åkte vi förbi hennes butik i Dalarna,

och jag blev så himla besviken när det visade sig vara stängt.

Ville ju köpa något vackert av henne...

Fast samtidigt måste jag erkänna att jag tycker att hennes saker

kostar liiite för mycket 

för att det bara ska vara att handla på...

(Jo, jag sansar mig ibland, faktiskt! :-)

Men på Julmarknaden i söndags så fanns det en tjej som sålde

tavlor och saker som påminde mycket om Ylva Skarp.

Jag köpte den här lilla tavlan av henne.

Och visst skulle det vara speciellt att ha

 en "riktig" Ylva Skarp.

Men den här är helt ok den också!

Umeå 1987

I går var det exakt 24 år sedan 

jag träffade denna man!

Och nu måste jag berätta hur det gick till,

för vår historia är lite speciell och lite ödesbetonad...

Alltså, den 20 november 1987 tog jag flyget upp till Umeå

för att hälsa på min bästa väninna som börjat plugga där.

Efter lite vitt vin på studentrummet bestämde vi oss 

för att åka in till stan och gå på disco.

Väl där dröjde det inte länge förrän jag spanat in 

ryggen på någon med ett långt, blont hårsvall.

(Ja, nu tror ni inte att det är samma person som på bilden,

men jo, så såg han ut då - och jag hade en "hang-up" 

för killar med långt hår på den tiden...)

Resten av kvällen var jag verkligen ingen rolig kompis.

Jag tror jag var på dansgolvet med denne H

ända tills det stängde.

Och jag vet inte om det var vinet eller vad det berodde på,

men när vi skildes åt så sa vi bara...

-Hej då!

Väl hemma hade jag svårt att glömma killen med håret.

Men hur sjutton skulle jag få tag på honom!?!

En kille som bodde typ 90 mil norrut!

Ung och totalt orädd kom jag på en, som jag tyckte, briljant idé:

Jag samlade helt enkelt ihop de få fakta jag hade om honom

och ringde till Västerbottenskuriren

för att sätta in en annons.

Ja, skratta inte nu...

Alltså, kolla signaturen! :)

Han måste ju ha blivit fullkomligt livrädd!

Men han hörde av sig

och nu följde två månader av långa telefonsamtal.

Mycket långa och mycket dyra.

Och om någon undrar om man kan bli kär i en röst

så kan jag intyga att - JA, det kan man!

I januari flög jag upp till Umeå igen.

Den här gången för att hälsa på H.

Och ni kan ju tänka er så nervöst det var...

(Huuuuu!)

...men det kändes så himla perfekt direkt!

I februari var det hans tur att flyga ner och hälsa på mig.

Och efter denna tredje träff bestämde vi oss:

Vi måste helt enkelt flytta i hop!

Och så blev det.

Och vi räknade ut att vi sammanlagt träffats

 i 72 timmar när vi tog det beslutet.

Det spelade ingen roll...

Allt det här är 24 år sedan.

Vi är gifta och har tre barn,

och ingenting har någonsin känts så "meant to be"

som vårt förhållande.

Det var väl en historia att berätta för barnbarnen...?

Ödet eller mod att handla?

Säg det!

Julmarknad

För tredje året i rad har vi i dag haft 

Julmarknad

vid en gammal festplats i byn där jag bor.

Jag var en av dem som var med och drog i gång detta

för tre år sedan, men i år stod jag över

eftersom hösten har varit jobbig

med sjukdom i familjen...

Min H har dock i allra högsta grad varit med 

och arrangerat årets Julmarknad,

(så på sätt och vis har jag 

känt mig lite involverad ändå...)

Det blev verkligen lyckat!

Många fina utställare sålde sitt hantverk.

Det fanns lotterier, ponnyridning, café, glöggbod

tomte med godispåsar och en underbar kör

som bjöd på fina julsånger.

Så skönt det är när allt nedlagt jobb

ger önskat resultat!

Då glöms snabbt det jobbiga bort

och blir till positiv energi istället!

(Visst kan det vara så ganska ofta:

Att man tar på sig något som innebär mycket jobb

och under själva processen kan man förb...a sig själv

att man tog på sig det, men sen efteråt så är man så glad 

att man ändå gjorde det!:-)

Jag är glad för min H:s skull,

och känner att det skulle vara lite kul att 

vara med nästa år igen...

Ett tips förresten:

Eldstockar, som den här ovan,

har blivit något av vår julmarknads signum!

(Området brukar vara fullt av brinnande stockar,

och det är alltid många som förtjust kommenterar dem!)

Det är riktigt torra stubbar som det klyvs ett kryss i.

Sedan läggs lite spån i botten och tänds på.

Stocken brinner ner "inifrån",

och det ser riktigt, riktigt häftigt ut!

Något att ställa utanför entrén vid

vinterns fester, kanske?

Trivsamt

Vad är det egentligen som gör ett hem trivsamt?

För visst är det så att man trivs direkt i vissa hem?

För min egen del så gillar jag hem som är personliga och varma.

Kreativa hem med vackra saker och fina färger.

Levande hem.

De här bilderna är ifrån ett hem som jag tycker om!

Bilderna är tagna hemma hos min storebror och svägerska idag

när vi var hemma hos dem i Bromma.

Jag gillar mixen av slitna föremål och varma färger.

Och lägg därtill en överdådig fikabuffé,

och människor som man tycker om!

Då trivs man!

(Och jag passar här på att skicka en extra hälsning till

båda mina svägerskor:

Mina bröder kunde inte ha valt bättre...;-)

Kram på er!

Och vad tycker ni andra att det är 

som gör ett hem trivsamt,

 förresten...?

I god tid

Tidigt ute...?

Kan tyckas,

 men ibland är det ju bara att passa på

när man har tid!

Och lite oväntad tid fick jag i dag,

eftersom jag har varit hemma med E 

som hade feber och ont i halsen.

Nu i kväll känner han sig lite bättre och är feberfri,

men i morgon ska hans klass åka skridskor hela dagen

och det känns ju inte som det bästa 

att dra i gång med när man varit sjuk.

Svårt det där, tycker jag.

Vore det en vanlig skoldag skulle han nog ha gått,

men nu kanske det får bli en dag till här hemma.

Och svårt det där med att bestämma 

om han kan klara sig själv hemma

eller om man faktiskt ska sätta sitt barn främst

och vara hemma med honom...?

Dåligt samvete

får man ju hur man än gör!

Hmmm...

Halsont, trötthet och mörker.

Det är ju då det behövs lite ljus och blommor!

Eller hur?

Så strunt samma att det bara är mitten av november.

Några vita hyacinter kanske piggar upp!

Man får ju göra vad man kan,

helt enkelt...