Väckarklockan ringde tidigt i Prag på tisdagen.
Vi skulle nämligen på en dagsutflykt
till koncentrationslägret Thereseinstadt eller
Terezin, som det heter på tjeckiska.
Det är så viktigt att de här platserna finns kvar.
Att det finns kunniga guider som kan berätta.
Att vi får komma dit och se
och förfasas.
Det är så viktigt,
viktigare än någonsin i tider som dessa,
att vi får se hur omänskligt människan kan handla.
I vår guidegrupp fanns flera barn
som ställde kloka frågor till sina föräldrar,
som i sin tur gav så kloka svar.
Det kändes hoppfullt.
Föräldrarna svarade
att vi inte får glömma.
Att vi måste lära.
Vår duktiga gudie berättade fasansfulla fakta.
Vi gick genom isoleringsceller
och avrättningsplatser.
Och tänk att denna plats
bara är ett av många läger från den tiden.
Men vi fick gå därifrån sedan.
Vi är lyckligt lottade.
Inne i Prag igen
så var det skönt att sitta i solen
och äta en pannacotta...
...innan vi tog en promenad över Karlsbron.
Ja, för det måste man ju göra när man är i Prag!
Det var så skönt i solen.
När vi sedan hade prickat av Karlsbron
så tog vi spårvagnen en bit mot kajplatserna.
Vi skulle nämligen på flodkryssning på kvällen,
men vi hade gott om tid
så jag passade på att se mig om
i de judiska kvarteren en stund.
Jag gick in i en synagoga.
Den var enkelt utsmyckad.
Så annorlunda mot hur det ser ut i en kyrka!
Sedan gick jag runt på en mycket gammal kyrkogård.
De gamla gravstenarna
stod som fallna dominobrickor överallt.
Mycket speciell plats.
Så var det då dags för vår kryssning
med middagsbuffé,
men där tog mitt bildutrymme på telefonen slut,
så det blev inte fler foton än så här.
Efter tre timmar på båten och sedan
en lång stunds taxijagande kom vi tillslut hem till hotellet
där vi sov gott innan flygresan hem i morse.
(Taxibilar fanns det nämligen gott om, men
seriösa taxibolag var däremot svårare att få tag i.)
Tack snälla mamma för din fina present!
Den här resan kommer jag aldrig att glömma!
Kram till Dig!