Varje sommar har vi förmånen
att få uppleva lite äkta fäbodsliv i Dalarna,
eftersom min bror och svägerska har ett ställe där!
Det är så himla mysigt
och det hör liksom till att åka upp
åtminstone en gång om året.
Några meter från gården ligger stranden
och sjön blir en fin kuliss där utanför grinden.
Grusvägar, gärdsgårdar och faluröda gamla hus.
I år åkte jag upp med min äldste son och min mamma.
H. jobbade, och 16-åringarna är svåra att locka med nu för tiden...
Vi sov i härbret.
Naturligtvis i väggfasta sängar med allmoge-förhängen...
Det går verkligen inte att missta sig på
var i Sverige man befinner sig när man är där.
Alla Dala-attributen finns där.
Ja, överallt finns saker med anknytning till Dalarna.
Som jag berättade i förra inlägget
så var vi där för att fika på döttrarnas café.
På kvällen dukades det sedan upp till bords på fäboden.
Det blev fantastisk god "Siljans-lax" med romsås och fäskpotatis
och så västerbottenpaj därtill.
Så gott!
Och så blev det en liten kvällspromenad i skymningen.
(Jag hade badkläder med mig,
men jag fegade ur...)
Det är, som sagt var, en förmån
att få komma hit varje sommar!
I familjen finns också en vacker katt -
-en katt som har en alldeles särskild plats på bordet:
i en luffarslöjdskorg!
Haha -
kan det verkligen vara skönt att ligga så här?
Skönt sov i alla fall jag i härbret,
innan det var dags att vända hemåt igen dagen därpå.