torsdag 23 februari 2012

I mitt hjärta. För alltid.


Du lämnade oss före gryningen.
Och när solen steg upp på himlen den morgonen
så var du redan där.

Du hälsade oss med ett ljussken
och ett vitt kors som bildats
efter två flygplan som korsat varandras färdriktning.

"Jag kommer alltid att finnas med hos er",
hade Du sagt.

Och ja, 
Du fanns där i ljuset på himlen,
i luften vi andades,
överallt runt omkring oss.
Och när blommorna kommer åter i Din älskade trädgård
när det blir vår,
 så kommer Du att finnas där också.
Du finns med hos oss för alltid.
All tid.

Nu vet jag hur det känns.

Och sorgen har jag redan burit med mig en tid nu.
Den har härbärgerat min kropp alltsedan
vi visste att Din tid var utmätt.
Nu slår den stora tomheten och saknaden in.
Med full kraft.

Jag saknar Dig.
Jag saknar Dig så.


Men jag ska bära allt jag fått av Dig
i mitt hjärta.

Och jag ska göra mitt bästa för att förvalta det
under återstoden av mitt egna liv.
Så gott jag kan.

Jag älskar Dig
Pappa!

Så innerligt, 
innerligt mycket.

fredag 3 februari 2012

Inga Hurra-rop...


Jättekrukan med pärlhyacinter blir lite blåare
och lite finare för var dag.
Mycket blomma för pengarna blir det
när den tar sån tid på sig att slå ut helt och hållet!
Bra för mig som har så pass ansträngt
blomkonto... :)

Hur vet man att man har stora barn?
Jo, när man köper hem Mc Donald´s till fredagsmat
och barnen besviket undrar om det
blir hamburgare till middag.
"På en fredag!!!"

Tiderna förändras.
En gång i tiden var Mc Donald´s höjden av lycka.
I kväll var det en nödlösning av en mamma
som fortfarande är lite svajig i huvudet
och därför ville slippa laga mat.

Inga stående ovationer
som sagt,
men så fick det bli!
Skönt!


Och resten av kvällen 
tänker jag fortsätta på den inslagna banan
och vara loj och lat.

Köpte Plaza
- en tidning jag faktiskt inte brukar köpa,
men i det här numret fanns det massor jag tyckte var fint!

Ylva Skarps hem:
Åååå så fint!

Jag ska bara städa upp
 efter den där skräpiga Mr Mc Donald i köket.
Sedan blir det tidningsläsning i soffan!

Trevlig kväll!

torsdag 2 februari 2012

På övervåningen


Det här gamla arkivskåpet sväljer 
massor av förvaring!

Hej!

Tack för alla uppmuntrande kommentarer i förra inlägget!
I dag känns det lite bättre.
Jag sov visserligen halva förmiddagen,
och det känns som efter en stor smäll i huvudet,
men jag har nu varit uppe sedan lunchen
 och t.o.m. duschat.

Var lite nervös för hur jag skulle palla att föna håret
med upp och nedvänt huvud,
men jag gör alla rörelser i slowmotion
och då klarar jag det.
Sakta, sakta...

Jag tror nog på kristall-teorin.




Jag tänker förbereda mig för att jobba i morgon
och hoppas att yrseln klingar av helt och hållet!

Fotona i dag kommer från en hörna av vår "uppehall",
där vi har skrivbord, dator, bokhyllor 
och en liten tv-hörna.
Här syns det kanske att jag är en sak-letare,
som lätt samlar på mig grejer som 
jag tycker är vackra...

På nedervåningen försöker jag
 att inte ha så många saker framme,
(fast..,ärligt talat:
 jag lyckas inte så bra där heller...:-)
men här på övervåningen gör det inget om jag brer ut mig!



Det är lite rörigt,
men övervåningen kan väl få vara lite mer
tillåtande på det sättet...?

(Ja, våra tre söner har ju varsitt rum här uppe också.
Och de två yngsta har väl kanske inte alltid så....
ska vi säga..."representativt"... på sina rum... :-)

Det är ju en av fördelarna med att ha en övervåning!
Eller hur!?!

onsdag 1 februari 2012

Yrsel



Svartvita foton på barnen,
och så den fina blomman med det fula namnet...
(Sophora)

Dagens bilder är fotade i sovrummet,
för där har jag legat precis hela dagen!
Det är verkligen ytterst sällan som jag är sängliggandes,
men i dag har jag omöjligt kunnat vara uppe.

Vaknade med värsta yrseln,
som bara blev värre och värre.
Tillslut kunde jag inte ha ögonen öppna
och mådde jätte-illa bara jag vred lite, lite på huvudet.

Det fanns inte en chans att jag skulle kunna ta mig till jobbet.
Sedan har jag sovit exakt hela dagen.
Nu är klockan 18.30 och jag testar att gå upp en sväng.
Lite bättre med yrseln nu.
Men fy, vad
obehagligt
det är att vara riktigt yr!

Erfarenheter av detta...?
Kan det vara "kristallerna" i örat,
som man har hört talas om...?