måndag 29 juni 2015

Grusad uppfart


I söndags fick vi lite grävhjälp här hemma.
Vi skulle grusa uppfarten vid sidan om garaget -
den platsen där släpkärran brukar stå.


En bekant som har en grävmaskin grävde upp marken
och sedan på med markduk och sättsand som paddades.
Ordning och reda! :-)

Hit flyttades ju mitt Silverpäronträd i höstas.
Det kunde inte stå kvar där det stod,
och jag flyttade det bara dit jag hade plats.

Senare gjorde vi som en liten rabatt runt trädet.
En pipranka planterades mot väggen.
Och piprankan mår finfint.
Den växer inte fort nu i början,
men så visste jag ju att det skulle vara,
för det hade jag läst.


Däremot dog mitt Silverpäronträd.
Det såg så lovande ut i början,
men just när det skulle börja blomma
så torkade det i hop och dog.
Så synd!



Jag får fylla ut med något annat i stället.
Några sockblommor är planterade
och jag hoppas att de kommer att bre ut sig!


Plåtkanterna som H fixade i våras
har rostat jättefint!


Här är den stora traktorn som kom med sättsand.
Men vänta...
...vad är det som ligger i skopan...?


Jo, Selma såklart!
Världens mest nyfikna katt.
Och hon fullkomligt älskar att rulla sig i grus,
så här trivdes hon bra!


Och sedan hoppade hon in i förarhytten en sväng.
Inte konstigt att hon varit med om så mycket -
så nyfiken som hon är...


Så nu är det grusat och klart på uppfarten!


Nu väntar jag på att piprankan sätter fart,
och så får vi se vad som ska ersätta silverpäronets plats.

söndag 28 juni 2015

Lägesrapport från köksträdgården


Hur står det till i köksträdgården då?
Jo tack, efter omständigheterna bra, 
får jag väl ändå säga.


Och omständigheterna i det här fallet
är att våren var så himla kall
att jag helt tappade lusten att vara ute och så i lådorna.


Därför är det som växer här i år
antingen självsått,
eller för-odlat och utflyttat från växthuset.


Det självsådda består till stor del av ringblommor.
Och gärna för mig - jag gillar ringblommor!


På armeringsmattan ska det klättra luktärtor.
Men det är verkligen ingen fart på dem i år.
Ingen fart alls.


Kronärtskockan är i alla fall hög och ståtlig.
Jag är så förvånad att den dök upp.
Mitt bland jordgubbsplantorna.
Men den fick sitta kvar...


Rosenskärorna är klena,
men de kanske tar sig om värmen kommer.


Luftlöken är fin.


Jag har försökt flytta i hop alla självsådda ringblommor,
så att de samlas i en av lådorna.


Klätterhortensian behöver tämjas.
Snart växer den nästan ner i en låda.


Ja, det var en liten rapport
från odlingslådorna det.

Nu sägs det ju att det äntligen ska bli lite varmare,
så då kanske det blir lite mera fart
på växtligheten här.

lördag 27 juni 2015

En uppskattad present


I växthuset börjar dahliorna slå ut.


Ja, jag har mina dahlior i krukor i växthuset.
När jag har försökt sätta ut dem på friland
så slutar det alltid med att sniglarna äter upp dem.

Nej, de får allt vara i sina krukor.



Mina Agapanthus verkar ha ett mellanår i år.
Ynka två stänglar har det här exemplaret,
liksom den kruka som står utomhus.
Förra året hade den massor,
massor av stänglar.


Nio tomatplantor står också här inne.
Och lite gamla föremål.
En snickarbänk, en gammal trästege, ett tvättbräde -
jag tycker det är vackert med det gamla
mot de gröna växterna.


Och så en massa levande ljus, förstås!


Och den rostiga bysten som H köpte till mig en gång,
så där helt utan anledning,
(vilket ju är den bästa anledningen av alla
att köpa presenter! :-)


Ja, det är sig ganska likt här inne
från år till år.


Nio år gammalt är det nu -
mitt växthus som jag fick när jag fyllde 40 år.

Det har verkligen varit en uppskattad present!

(Hmmm...undrar just vad jag ska önska mig
när jag fyller 50...:-)

fredag 26 juni 2015

Men...vad är detta...?


När jag hade
tjejerna här på Medelhavskvällen
så fick jag så fina presenter!

Blommor, olivolja, hembakade kakor
i en plåtburk, ljushållare och....
....ja, kan ni gissa vad det här är...?

En ...gubbe...?


Jamen, det är ju en te-sil!
Haha - man drar bara av honom badbyxorna
och fyller på med te!


Och så på med badbyxorna igen och 
- plums ner i badet, med armarna
hängande lite nonchalant
på tekoppskanten!


Haha - vilken sköning, va!


Kul presenttips till en tedrickare,
eller hur!?

(Tack Jill!)

torsdag 25 juni 2015

Stolthet


Här är vår äldste son.

För ett par veckor sedan tog han studenten.
Tyvärr hade han just då en kraftig reaktion i ansiktet
efter en acnebehandling som han genomgår.
(Är det inte typiskt just en sådan dag...)

Några dagar senare hade reaktionen lagt sig,
och då ville jag så gärna fota honom
lite mer i efterhand.

Här följer därför många, många bilder
på vår student...


Det finns oskrivna regler.
Man ska t.ex. inte sminka sig offentligt.
Det gör jag ofta ändå.

Man ska inte lägga nycklarna på bordet.
Det gör jag ofta ändå.

Man ska inte skryta om sina barn.
Så vida de inte är pyttesmå -
då verkar det vara ok.
Eller hur...?


Men eftersom vår V har tagit fullständigt eget ansvar
för sina skolprestationer,
och gjort det så fantastiskt bra,
så måste jag ändå visa hur stolt jag är över honom.
Så nu - tänker jag skriva om vår förstfödde.

Det är ju inte som att jag slår mig själv för bröstet, eller hur!?
Det är ju han som står för prestationerna. inte jag.
Jag är ju bara så stolt över att få vara
mina barns mamma.

Det måste man väl få vara!?


Jag är ju så glad att alla ansträngningar
som han har gjort,
faktiskt har lönat sig och gett resultat.
Det är rättvist.


När man har kämpat,
trots att det har varit jobbigt emellanåt.

Och inte gett upp,
utan hela tiden kommit igen -
förtjänar man ju lön för mödan!



Så låt mig vara stolt över vår son.
Han som aldrig framhäver sig själv,
aldrig ställer sig själv i centrum.

Han som är lågmäld 
och en som aldrig armbågar sig fram på något sätt,
men som är så eftertänksam och klok.


Jag är stolt över hans fina betyg, nästan bara A:n.
Och jag är stolt över att han fick stipendium.
Menmycket mer än detta
är jag stolt över hans värderingar
och sunda inställningar här i livet.



Över den person som han är.


Så därför mina vänner -
så tänker jag med detta inlägg...

(...förutom att jag bättrar på läpparna med läppstift offentligt
och obekymrat lägger nyckelknippan på bordet...)

...bryta mot ännu en oskriven regel!


Och stå för hur stolt jag är.


Över våra barn.

Det måste man få vara.
Så det så.