Luktärtor, ringblommor och rosenskäror.
Det står buketter lite varstans i huset så här års.
Ja, jag har i flera veckors tid ständigt haft en bukett färska Dahlior
på handfatet i badrummet - det är lyx det!
Jag måste bara dela med mig av en så bra krönika jag läste i Sköna hem i dag.
Det är chefredaktören Claes Blom som reflekterar över
två språkfenomen som blivit allt vanligare
de senaste åren.
(Ni vet, när man läser någonting som man själv gått och funderat över.
Och inser att man inte är ensam om att ha reagerat.
Kanske har ni också tänkt på detta?)
Det ena:
Att vi allt mer sällan säger rakt ut vad vi tycker.
Vi säger i stället att vi "tänker" om något, eller att vi "kan känna att"...
Jag tror att det kanske har klingat av något nu,
men ett tag var det helt otroligt hur alla - t.ex. på möten -
inledde sina meningar med "Jag tänker..."
Haha - och ni vet hur det är?
När man reagerat över ett språkbruk
och det till slut blir det enda man hör!
Det blir ju så komiskt när man börjar räkna
hur många gånger ett ord används...
Det andra:
Det här med överkonsumtion av superlativ.
Att man kommenterar bilder på facebook och instagram med
"finaste", "underbaraste" eller "bästa".
Förvisso är detta bara positiva ord.
Förvisso inget att reta sig på.
Det är ju i all välmening!
(Men om allt är "finaste" -
vad ska man då kalla det allra finaste...?)
Och det är så lätt att falla in i detta själv.
Kanske gör jag också så här!?
Men visst är det intressant hur språkbruket förändras!
Jag hittade inte krönikan på nätet, så jag kan inte länka till den,
men har ni nya Sköna hem - så läs och småle...
Ha den "underbaraste" kvällen, "finaste!" ;-)