Mina fina "småkillar"...

Det är ytterst, ytterst sällan

som de här två figurerar här på bloggen:

Mina tvillingsöner J & E.

Eller "småkillarna" som jag brukar kalla dem.

Ja, för det blir väl så när man är yngst i familjen -

att man alltid får vara "småkillar",

trots att man är 16 år och 185 cm lång.

De tycker verkligen inte om att vara med på bild,

men i dag sker ett undantag -

för i dag och i går var deras egna dag!

I går slutade de här två nämligen grundskolan!

Och efter en ceremoni i skolans idrottshall

kom de ut med slutbetygen i handen.

Först kom E...

...och sedan hans 29 minuter äldre bror J.

Så fina i kostym och fluga.

Visst är det något alldeles särskilt

med unga killar som sätter på sig kostym

och plötsligt blir till unga män?

Och visst blir man som mamma

omåttligt stolt över sina barn

i sådana ögonblick?

Ja, jag är i alla fall väldigt stolt över de här två!

E. spelade gitarr på avslutningen.

Och deras mormor var med och uppvaktade!

Efteråt åkte vi ner till Djulö Herrgårdscafé och fikade,

och på kvällen firade de sedan med kompisar på var sitt håll.

Vi föräldrar fick utrymma hemmet

för här hemma blev det grillfest med några av klasskompisarna,

och det var inte önskvärt att mamman och pappan skulle vara hemma då...

Ja, vi sov faktiskt borta för att de skulle få ha

huset alldeles för sig själva.

Och de skötte det så bra!

I morse kom vi hem till ett helt undanplockat kök.

De hade lagat mat tillsammans,

men städat bort så fint efter sig!

Då blir man glad och stolt!

I höst blir det gymnasiet på olika håll.

De har valt olika inriktningar

så för första gången sedan de började förskolan

så ska de separeras från varandra,

vilket båda tycker känns bra!

Tvillingbröder kommer de dock alltid att vara!

Och mina småkillar...

I dag har vi firat med släkten här hemma.

Stort, stort Lycka till nu,

finingar!