torsdag 28 februari 2013

Ett kämpigt år


Återigen vill jag tacka alla er
som skriver hälsningar till mig här på bloggen!
Det känns fint!

I morse gick H:s mamma bort.
Han var där.

Och just det att han fick vara närvarande
är något att vara tacksam över, med tanke på
att avståndet är så långt.
En bilresa på drygt tio timmar.
Man han hann.

Han kom upp sent i går kväll,
och hon dog tidigt på morgonen.
Han fick vara med.
Och det betydde mycket för honom.

Det här senaste året har så många inlägg hos mig
kommit att handla om döden.
Det har varit ett sådant år.
Min pappa, vår katt, H:s mamma.

Livet blir "ryckigt"
när dödsfall inträffar så tätt efter varandra.

Nu längtar jag så efter lugn och ro.
Och efter liv.

Hädanefter önskar jag
att mina inlägg ska handla mer om liv.

Låt oss hoppas det.

9 kommentarer:

  1. Vad tråkigt att höra! Det är hemskt att förlora sina föräldrar, det skakar om ens liv ordentligt! Vi har haft en sån sorglig period under flera år nu som bara handlat om sjukdom och död så jag förstår vad ni går igenom. Jag vill bara tala om att med tiden mår man bättre igen och att livet blir lite ljusare och gladare, även om det inte känns så just nu./ En stor kram Titti

    SvaraRadera
  2. Många, många kramar till dig, H och hela familjen.
    Hélena

    SvaraRadera
  3. Skickar varma kramar till er. Livet går nog i vågor tror jag. Det vänder nu hoppas vi.

    Kram

    SvaraRadera
  4. Ja, du har haft många tråkigheter under året - men du har haft mycket fint också, vännen! Skönt att H hann fram till sin mamma.
    Varmaste kramar till dig!
    Eva

    SvaraRadera
  5. Så tråkigt att höra. Livet kan vara bra kämpigt. Så jobbigt att förlora sina människor.

    Vilken härlig resa ni verkar ha varit på. Helt fantastiska bilder! Jag ryste när jag läste om serpentinvägarna. Jag avskyr serpentinvägar!

    Många kramar till dig!
    Maria

    SvaraRadera
  6. Tänker på dig och familjen.
    Stor varm kram.
    Maria

    SvaraRadera
  7. Varma kramar till er alla!
    Yvonne

    SvaraRadera
  8. Ja, du. Och så allt på jobbet med...
    Skickar er stora cyberkramar - även om det är en klen tröst känns det som.
    Kram på er alla från lilla mig

    SvaraRadera