Återigen vill jag tacka alla er
som skriver hälsningar till mig här på bloggen!
Det känns fint!
I morse gick H:s mamma bort.
Han var där.
Och just det att han fick vara närvarande
är något att vara tacksam över, med tanke på
att avståndet är så långt.
En bilresa på drygt tio timmar.
Man han hann.
Han kom upp sent i går kväll,
och hon dog tidigt på morgonen.
Han fick vara med.
Och det betydde mycket för honom.
Det här senaste året har så många inlägg hos mig
kommit att handla om döden.
Det har varit ett sådant år.
Min pappa, vår katt, H:s mamma.
Livet blir "ryckigt"
när dödsfall inträffar så tätt efter varandra.
Nu längtar jag så efter lugn och ro.
Och efter liv.
Hädanefter önskar jag
att mina inlägg ska handla mer om liv.
Låt oss hoppas det.
Vad tråkigt att höra! Det är hemskt att förlora sina föräldrar, det skakar om ens liv ordentligt! Vi har haft en sån sorglig period under flera år nu som bara handlat om sjukdom och död så jag förstår vad ni går igenom. Jag vill bara tala om att med tiden mår man bättre igen och att livet blir lite ljusare och gladare, även om det inte känns så just nu./ En stor kram Titti
SvaraRaderaMånga, många kramar till dig, H och hela familjen.
SvaraRaderaHélena
Skickar varma kramar till er. Livet går nog i vågor tror jag. Det vänder nu hoppas vi.
SvaraRaderaKram
Ja, du har haft många tråkigheter under året - men du har haft mycket fint också, vännen! Skönt att H hann fram till sin mamma.
SvaraRaderaVarmaste kramar till dig!
Eva
Så tråkigt att höra. Livet kan vara bra kämpigt. Så jobbigt att förlora sina människor.
SvaraRaderaVilken härlig resa ni verkar ha varit på. Helt fantastiska bilder! Jag ryste när jag läste om serpentinvägarna. Jag avskyr serpentinvägar!
Många kramar till dig!
Maria
Tänker på dig och familjen.
SvaraRaderaStor varm kram.
Maria
Varma kramar till er alla!
SvaraRaderaYvonne
Kraaaaam!
SvaraRaderaJa, du. Och så allt på jobbet med...
SvaraRaderaSkickar er stora cyberkramar - även om det är en klen tröst känns det som.
Kram på er alla från lilla mig