lördag 16 februari 2013

Den här dagen


Den här dagen.
Den sextonde februari.
Den är så viktig i mitt liv.


För sjutton år sedan i dag.
Fick jag bli mamma.
För första gången.

Det var inte så självklart.
Det tog fyra år.
Men till slut.
Så kom han till oss.
Vår V.

17 år i dag.


Den här dagen.
För ett år sedan.
Vaknade jag tidigt, tidigt av telefonen.
Det var min äldste bror.
Som berättade att det var slut nu.
Att pappa.
Var död.


Det är sorg över den här dagen.
Och samtidigt glädje.
Över mina barn
som vi fick tillslut.
Men också -
över att jag fått ha Den Bästa Pappan
i hela världen.

Och som faktiskt fortfarande går bredvid mig.
Finns med mig.
Så klart och tydligt.
Fastän det har gått ett år.


Och så här är mitt liv nu.

Finaste V
gratulerades med paket på sängen i dag.
Och Pappa
får ljus och nejlikor
på sin grav.

Och kanske är den här dagen.
Precis som livet självt.

Glädje och sorg.
Tacksamhet och saknad.
Om vartannat.

Om vartannat.

8 kommentarer:

  1. Skickar dig en stor varm kram

    SvaraRadera
  2. Oj så fint du använder orden!
    Glädjen över att bli mamma känner jag så klart igen. Tacksam är jag för det. För oss tog det inte lång tid så den känslan akn jag bara försöka föreställa mig. Mitt mål i livet har sedan unga år alltid varit att bli mamma. Vad ska du bli när du blir stor? Då svarade jag, mamma. Det var så viktigt för mig, en så stark längtan efter det. Jag var bara 22 men jag hade ändå längtat länge på ett sätt.
    Stort grattis till sonen!

    Sorgen är också en starkt känsla. Jag sänder stora varma kramar till dig idag. Både som tröst och som uppmuntran.

    Kramar!

    SvaraRadera
  3. Samma dag, glädje och sorg. Precis som livet, det ena kan inte existera utan det andra. Vi fick verkligen vänta på F och han är lite av ett mirakel eftersom vi egentligen inte skulle kunna få barn. Vad skönt att du kan känna din pappa med dig, vilken glädje mitt i sorgen. Jag tycker så synd om människor som inte har haft en sån relation till sina föräldrar i livet som gör att man kan känna att de fortfarande är en del av livet trots att de inte längre finns kvar.
    Stor kram till dig och din familj.
    Hélena

    SvaraRadera
  4. Vad fint du skriver! Glädje och sorg omvartannat, precis som livet självt.
    Stor kram till dig

    SvaraRadera
  5. Grattis till din stora grabb och stor kram till dig!
    Eva

    SvaraRadera
  6. Som livet är, glädje och sorg, ljus och mörker tillsammans.
    Grattis till V!
    Ha en skön söndag!
    Kram Yvonne

    SvaraRadera
  7. Lite samma som att L begravdes på alla hjärtans dag...
    Har en kompis som förlorade sin pappa för ett par år sen, samma dag, fick en annan gemensam kompis sin dotter...
    De säger att det är det som kallas livet!

    Kram kram

    SvaraRadera
  8. Varm kram till dig! Du skriver så fint om livet. Jag tycker om att läsa dina tankar.

    Maria

    SvaraRadera