Vårlök
Som jag minns min farfar
så var han inte en person som frivilligt tog handen,
så det måste ha varit jag själv som lade min hand i hans.
Jag var sex år, han var klädd i hatt och kavaj och
vi gick på en promenad i solen.
Vi gick nedåt vedboden där vårlöken växte.
Farfar rökte på sin pipa
och jag plockade stora buketter av vårlök
att ta hem och sätta i en vas.
"Nu är det för rart",
sa farfar.
Det är konstigt hur fragment
av ens barndom kan etsa sig fast i minnet,
och finnas kvar för alltid.
En doft, en känsla, ett ögonblick.
För mig är vårlök för alltid
förknippat med farfar.
Vårlök,
och uttrycket att
"det är rart".
Ja, det är rart nu.
Det är det verkligen.
Och fredagsblommorna i kväll
är inga köpeblommor,
utan vårblommor
i små buketter.
Små buketter
som framkallar minnen.
De finaste.
Ha en skön helg AH med fina minnen och nya upplevelser! Kram Yvonne
SvaraRaderaVilket underbart kärt (eller rart) minne du har. Det är nog bra att tänka på sådant ibland tror jag. Jag har också förmånen att ha många fina minnen av mina mor och farföräldrar. Tacksam.
SvaraRaderaKramar
Vad fint du skriver! Fint minne.
SvaraRaderaLyckliga du som klarat agapanthusen!! Jag satte ut mina förtidigt i fjol, så kom det en frostknäpp och de dog.
Jättefint hos dig som alltid.
Ha en mysig helg.
Kram Maria
Jag har läst att doftminnet är det starkaste som finns. Jättefint inlägg som får mig lite rörd. Älskar minnen som dina och jag har märkt att jag minns saker nu när F växer upp. Det är häftigt!
SvaraRaderaHa det bäst!
Kram Hélena
Underbara Du....låter som ren poesi det du skriver!
SvaraRaderaKraaaam
Här har jag fixat med min porslinblomma som blommar så fint just nu. De små blommklasarna satte mamma i mitt hår när jag var liten... Minnen...
SvaraRaderaKram kram
Vilket fint inlägg...underbara bilder!
SvaraRaderaTitti