Var sak har sin tid,
och visst är det fint med tonårsgrabbar,
men nog kan man sakna småbarnstiden...
Kanske särskilt nu när det närmar sig juletider.
Den där förväntan.
Den där sagovärlden.
Tomtar och pepparkakshus.
Glitter och julpyssel.
Ta det där med julkalendrar till exempel.
Tänk, vad det var spännande
att följa julkalendern på tv.
Att syskon emellan turas om att få öppna luckan.
Göra pepparkakshus.
Baka lussekatter.
Tända ett nytt ljus varje söndag.
Det fanns förväntan
och så mycket glädje över
små, små saker.
Att få hänga upp paketkalendern.
Att se ivern över att få öppna den...
Ja, jag saknar den tiden!
Och det som är jobbigast -
det är insikten om
att den tiden aldrig kommer tillbaka.
Inte just den tiden.
Den är förbi.
Oåterkalleligen förbi.
Och den fina, alldeles nya paketkalendern
får hänga där i växthuset.
Utan innehåll.
För mina yngsta, ja - mina "småkillar"! -
de befinner sig på Dreamhack i helgen!
På datafestival.
Och de lär väl inte direkt fundera över julkalendrar.
Nej, inte precis...
(Men kanske får man barnbarn någon gång...?)
Åh, jag håller precis med dig. Kunde varit jag som skrivit inlägget. Ja, förutom att jag då har en son och en dotter men känslorna är de samma. Jag tror inte att barnen (de är ju ändå våra barn trots att de är stora) förstår den saknaden man som förälder kan känna.
SvaraRaderaKramar
Det är inte bara vid jultid jag saknar småbarnstiden utan många, många fler tillfällen, det fanns så mycket glädje i de små enkla sakerna och göromålen. Men om en dryg vecka kommer mitt lilla barnbarn till mig och vi ska julpyssla. Och baka. Så mysigt!
SvaraRaderaJag hoppas du får barnbarn och återigen får känna lyckan över de små barnens glädje och förväntan!
Kramar Eva
Förstår din saknad!
SvaraRaderaMen visst är det ok att både ha adventskalender och titta på julkalendern även som vuxen? Man är inte äldre än vad man gör sig ;)
Gillar verkligen de snygga ljuslyktorna som är gjorda av burkar. Så snyggt! De var du väl värd!
Kram Tamara