onsdag 24 september 2014

Music music music...


Hemma hos oss har vi
 två pianon. 
Ett som jag spelar på... och så det här.
Min H brukar säga att vi har ett piano för mycket i huset.
Det håller jag inte med om alls.
Mitt svarta 1800-talspiano spelar jag visserligen aldrig på längre,
men jag tycker så mycket om det ändå.
Det är en vacker möbel, helt enkelt!


En gång i tiden spelade jag mycket.
Ja, jag valde t.o.m. mellan att bli lärare eller att arbeta med musik.
Ett par somrar tillbringade jag uppe i Kalix på orgelspelarkurser
och en annan sommar gick jag en kantorskurs
som Kungliga Musikaliska Akademien anordnade
och läste både kördirigering, harmonilära och gehörslära,
utöver pianospel, orgelspel och solosång.
Efter gymnasiet åkte jag till Hjo för att spela upp
på en skola som hade intagningsprov.
Jag kom in!
Men samtidigt kom jag in på lärarhögskolan,
(vilket på den tiden inte var lika lätt som det är nu...)
och jag valde till slut läraryrket.


Som tur är så får jag ibland musicera på jobbet ändå.
Med skolkören t.ex.
Det är bra, annars kanske pianofingrarna skulle stelna till.
Och det här svarta gamla pianot -
det står bra där det står!

Man kan ju ha ljus och blommor på det...
Eller hur!? :-)

3 kommentarer:

  1. Så klart, det är ju jättefint!

    Vi håller som bäst på att klura hur vi ska få hem ett piano från svärfar. Det är inte alls lika fint som ditt och egentligen har vi inte plats, men vad gör man inte för sin familj som vill spela? ;)

    SvaraRadera
  2. Så fint! Jag är helt omusikalisk men beundrar alla som kan sjunga och spela. Är så glad över att dottern kan sjunga.

    Kram

    SvaraRadera