måndag 9 februari 2015

Papphammar


Aj aj aj

I dag skulle jag ha haft en kamera i mitt arbetsrum.
För oj, vilken vurpa jag gjorde -
och här sitter jag nu och har ont, ont i min axel.

Så dumt -
jag skulle liksom bara resa mig från stolen jag satt på,
och så fastnade jag i stolsbenen på något sätt
varpå jag föll handlöst.


Instinktivt försökte jag ta tag i whitebord-listen,
ni vet där whiteboard-pennorna ligger,
men i fallet skulle jag ta emot mig med armen
och då lossnade hela stål-listen av min tyngd.

Jag föll vidare
 ner i ett plastkärl för återvinning
med hela armen utsträckt och aj, aj, aj -
så ont det gjorde när jag landade i plastbyttan,
som sprack sönder förstås.

Jag tror faktiskt att axeln gick ur led och sedan tillbaka,
för det gjorde så ont att det bara svartnade. 


Så...ni kan kanske kalla mig
Papphammar...?

Eller klantskallen...
...eller kanske helt enkelt -
tanten!

Ramla omkull så där - inomhus!

Ja, nog är det lite tant-varning på det...

(Och i morgon får jag nog ta och skriva en liten
skade-rapport på jobbet...)

6 kommentarer:

  1. Men så illa det gick för dig, det måste har varit ett rejält fall. Ibland kan det gå så galet, och man är helt oförberedd och hinner inte reagera.
    Hoppas du inte har för ont utan kan sova gott i natt.
    Krya på axeln
    Kram Maria

    SvaraRadera
  2. Men stackare, snacka om praktvurpa! Det hade ju kunnat bli ett sånt här klipp på youtube med flest visningar, typ. =)

    Hoppas du inte får så himla ont nu bara.

    SvaraRadera
  3. Men det där är ju sånt som jag brukar lyckas med!
    Hoppas verkligen inte du får besvär. Skriv rapport! För säkerhets skull!

    SvaraRadera
  4. Oj, vilken otur! Hoppas att snarast blir smärtfri och kry igen!
    Kram

    SvaraRadera
  5. Men usch vilken otur. Låter som du skulle behövt en actionkamera för att fått vurpan dokumenterad. Illa! Hoppas du inte haft alltför ont efteråt.
    Kram Annika

    SvaraRadera
  6. Ursäkta, men det går inte annat att fnissa lite när man ser situationen framför sig. Hoppas det inte blev några allvarligare men.
    Allt gott
    Anette

    SvaraRadera