Trädgårdsglädje

Även de dagar då jag, som i kväll,

är hemma sent,

så måste jag ändå gå ut en sväng i trädgården.

Det slår mig då och då 

att jag är så tacksam 

över detta trädgårdsintresse som drabbade mig

för så där en 14 år sedan...

Jag minns så väl hur jag såg att en kompis till mig

prenumererade på Allt om trädgård

och hur jag tänkte:

"Herregud - hur kan man prenumerera

på en tidning om blommor....!?!"

För mig var det fullständigt obegripligt...

Fast sedan gick det bara något år.

Vi flyttade till hus,

och jag blev själv alldeles uppslukad av trädgård!

Ingenting fanns det i vår trädgård,

men det har bara varit kul

att få forma den efter hand på egen hand.

(Eller - inte helt egen -

Jag har ju faktiskt en man

som sträcker ut en hjälpande hand

och har åsikter och idéer också!)

Det är som att ta en uppfriskande dusch 

att få gå genom trädgården

så här års.

Allt vaknar till liv.

Allt knoppas.

Allt blir som det ska igen.

Och man vet aldrig riktigt hur saker och ting kommer att bli,

men så snyggt det blev med tulpaner 

som sticker upp i lungörten!

Och tänk att tre av mina Agapanthus

nu har en massa blommor på gång!

Äntligen,

efter flera år med bara blad!

Och silversalvian,

som jag fick av pappa förra sommaren!

Så kul det ska bli att se hur den beter sig år två!

Sakta rullar alla  strutbräken upp sig

och står som kobror i anfallsställning...

Och beträffande

  Kaukasisk förgätmigej (t.v.) VS Ormöga (t.h.)

så håller jag nog fortfarande på

Ormögat, men Förgätmigejen knappar in...

Det spelar ingen roll vad man har för intresse,

(ja, så länge det inte är destruktivt på något sätt, förstås...)

bara man har något som man har fastnat för.

Själv är jag tacksam

över glädjen som trädgården skänker mig!