Tre månader...

Körsbärsträdet blommar.

(Det är vackert nu, men nästa år ryker nog trädet.

Det mår inte bra och ska ersättas.)

Grävning pågår!

Jag har varit och hämtat mina Burkwoodii-buskar i kväll

och gräver för fulla muggar!

Vilken skön känsla jag har nu!

Fyra lediga dagar framför mig och

hela familjen är hemma i morgon!

Ja, det hör ju verkligen inte till vanligheterna,

eftersom H jobbar så otroligt mycket!

Ingen väckarklocka ska ställas i kväll -

bara det är en skön känsla!

Maj är så vacker så att det gör ont.

I år rymmer våren många tankar.

I dag är det exakt tre månader sedan pappa dog.

Han dog på min äldste sons 16-årsdag.

Tidsperspektivet är konstigt.

Det känns både som att tiden har gått både fort

och långsamt.

Det kommer en tår då och då

när insikten träffar mig som en pil:

Att han är död.

Samtidigt har jag hela tiden

verkligen haft känslan 

av att han är närvarande.

Och nu är han inte sjuk längre,

utan som han var innan 

cancern tog över.

Och jag funderade mycket på 

hur det skulle bli.

Nu vet jag att man kan känna 

mycket glädje ändå!

Över många andra saker i livet!

Över alla människor som finns omkring mig.

Min fina, fina familj!

Och också glädje och tacksamhet

över att ha haft en sån otroligt fin pappa.

Visst är väl det bra!