Kallt, kallt har vi denna vecka.
Minus arton grader i morse.
Det är sorgliga dagar.
För andra gången sedan terminen började
vajar skolans flagga på halv stång.
Ännu en kollega har gått bort,
även denna alldeles, alldeles på tok för tidigt -
bara lite över fyrtio år gammal.
Och för andra gången inom ett par veckor
sitter vi tillsammans i personalrummet
för en minnesstund.
Nej, det här känns bara så fel.
Jag har inga kloka ord att säga -
det känns bara så himla fel alltihopa!
Barn ska inte behöva förlora sin mamma
när de ännu är barn.
Det finns verkligen ingen mening
och ingen rättvisa med detta.
Cancer, cancer -
alltid denna cancer.
Inga kloka ord finns att säga.
Ingen tröst finns att ge till de anhöriga.
Inget som kan förklara
eller ge någon mening.
Bara så fel.
Jag håller med
SvaraRaderaHatar den sjukdomen........
Styrkekram till dig från mig<3
Sant!
SvaraRaderaStor kram <3
Ibland räcker inte orden till!
SvaraRaderaStor kram Hélena
Mina varmaste kramar till dig!
SvaraRaderaEva
Finner inga ord.
SvaraRaderaStor kram till dig.
Så tragiskt!
SvaraRaderaFinns inga ord som tröstar, bara vara någon nära.
Livet är fruktansvärt orättvist på många sätt.
Kram Yvonne
Sjukt overkligt...
SvaraRaderaJag är nog fortfarande i chock.
Bara så fel.
Så hemskt,livet är verkligen inte rättvist.
SvaraRaderaKram Anna
Verkligen hemskt och man blir själv så rädd. Jag blir det i alla fall.
SvaraRaderaFina och stämningsfulla bilder till inlägget.
Hoppas du får en helg så som du vill ha den.
Kram
Så sorgligt och hemskt. Och jag kan bara instämma i dina ord, barn ska inte förlora sina föräldrar när de fortfarande är små. Det är fel. Så fel.
SvaraRaderaStor varm kram
Lotta