På byrån i sovrummet nu:
Pärlhyacinter, pärlhyacinter, pärlhyacinter...
Att ha barn i sitt liv
gör att man ofta ställs inför frågor
att fundera över...
Vår äldste son,
som går tekniska programmet på gymnasiet,
är inne i en intensiv period av pluggande.
I går frågade han mig
när jag har känt mig som klokast i livet.
Alltså, rent intellektuellt.
Vilken svår fråga.
För vad är kunskap, egentligen?
Så här i "medelåldern" så inser jag ju
att en viss typ av kunskap är en färskvara
som ganska snabbt går förlorad
om man inte använder den.
Och troligtvis skulle min version av mig själv
anno 1986
spöa min nuvarande version lätt
om vi skulle duellera i typ Trivial Pursuit.
(Jo, det blev nog storstryk, tror jag...:-)
För i många av de ämnen jag studerade då,
har nog faktakunskaperna fallit i glömska
för länge sedan.
Men var jag klokare då?
Nej, så känns det ju inte,
såklart.
Livets skola.
Det är en skola där man visserligen kan välja inriktning,
men inte förutse vilka hinder och utmaningar
som kommer i sin väg.
I livets skola stöter du på saker
som du inte har planerat,
men som du tvingas hantera på ett eller annat sätt
för att kunna fortsätta din väg.
När jag var yngre
tycktes allt vara antingen svart eller vitt.
Det var så enkelt!
Men med erfarenheten som kommer med åren,
så finns det så mycket mer att relatera till.
År av ofrivillig barnlöshet,
cancer, relationer till medmänniskor -
ja, det dyker upp
oväntade situationer
längs vägen.
Ibland snavar man över sådant
som inte alls ingick i planerna
man hade för sitt liv.
Och med det följer en
ödmjukhet.
Kanske är det nu man är som klokast?
När man då och då tvingas hitta redskap
för att hantera olika situationer
i livet.
Eller?
(En sak är i alla fall säker:
Att ha barn i olika åldrar,
som ställer intressanta frågor till mig
får mig att fundera!
Och det måste väl i alla fall
vara bra för intellektet...? :-)
Intressant att läsa dina reflektioner över livet!
SvaraRaderaVisst är det så att barnen berikar livet med sina "kluriga" frågor och funderingar.
Men jag kan nog säga att jag känner mig mycket klokare nuförtiden, livserfarenheten ger ju så mycket.
Kikar in igen på din fina blogg,
Kram Anneli
Just nu känner jag att jag gärna skulle vilja träffa dig live. Vi skulle nog ha mycket att prata om. Jag tänker också kring det där med kolkhet, livserfarenhet...nu och då. Läser en bok nu som heter "Vägar till visdom" och jag funderar. Vad är det att vara vis, vad är det att vara klok? Annat än att vara smart tror jag.
SvaraRaderaKram
Jag tycker väldigt mycket om ditt inlägg och hur dina tankar går kring livets visdom. Det finns ett lugn i att bli äldre och ha samlat erfarenheter. Mycket av visdomen kan nog bottna i lugnet som ger tid för reflektionen:-)
SvaraRaderaKram
Blir alldeles glad av ditt inlägg, för precis så känns det. Jag tycker nog allt att du är klok som en bok :-)
SvaraRaderaHa en trevlig kväll!
Kram Hélena
ett härligt inlägg att läsa så här på söndagsmorgonen. och nog har man mycket att fundera på här i livet och jag tror att som du säger man blir klokare med åren på ett bra sätt//Britt
SvaraRaderaDu fick mig att dra på smilbanden en smula mot slutet, det andra det var verkligen sådant som känns igen, alltihop!...och det där med ofrivillig barnlöshet, trots att det har gått många år och det är för sent så kommer a´det alltid att följa med ne, konstigt att man aldrig kan förlika sig med det, eller jo det har man väl ändå gjort, man kan ju inte gå och gråta varenda dag, men det där hoppet....Nåja, nu blev det inga små fötter som sprang här i huset, därför är jag så glad över mina fyrbeningar istället, de bereder mig så mycken glädje, fast det soklart, de kommer ju ine med underfundiga frågor förstås, så jag kan ju fortfarande tro att jag är bra....fniss.
SvaraRaderaHa det toppen och tack för alla dina kommentarer hos mig ochför allt vad du delar med dig. Det är konstigt det där med bloggeri egentligen, folk man aldrig träffat eller mött, känns så underbara och nära, det är precis som att de kan läsa en genom vad man själv delar med sig av.
En riktigt stor varm kram till dig och för att jag får vara din bloggvän!
Kram