Än ligger den röda julduken på bordet.
Men är det inte konstigt
hur fort man tröttnar på det juliga?
Här går man och längtar efter julen ett par månader,
och så hinner knappt juldagarna gå förbi
innan det känns passé med julen.
Jag undrar vad det beror på?
Inte var det så förr...?
Granen brukar vi i alla fall ha kvar ganska länge.
Den lyser upp så fint,
och det känns synd att göra sig av med den
så länge den inte barrar.
Vi har högt i tak i matrummet,
3, 65 upp i nock,
så vi kan ha en riktigt hög gran.
Ja, den får vara kvar länge än.
Den röda julduken
kommer dock att bytas ut.
I morgon, tror jag.
Jag kan ju inte vara helt säker på varför det är så, att vi tröttnar fortare, men jag tror det till viss del beror på att julen dras igång så tidigt. I affärerna och i reklamer drar julen igång mitt på hösten enligt mitt sätt att se på året. Många bakar pepparkakor och lussekatter i början av november och sätter upp ljusstakar och stjärnor två veckor innan advent. Även om vi är många osm inte gör det så känns det ändå som att julen "tränger sig på" tidigt. Kanske därför vi känner oss mätta innan den knappt är över?
SvaraRaderaSen är ju rött en intensiv färg och det blir lätt en känsla av mycket i rummen när man lägger till julsakerna. Visst tar man väl bort en del av de vanliga sakerna men jag tror nog att vi är många som har mer saker framme än i vanliga fall.
Här åkte röda bordsduken i tvätten idag, för den var smutsig. En julig löpare, randig i rött svart och grått, ligger på bordet nu och får ligga där ett tag till tror jag.
Här varar julen fram till trettonhelgen ungefär.
Kramar
Tänkte faktiskt på det när jag pyntade i år, eftersom jag ratade vissa saker redan i lådan och då alltså inte kom upp ens. Tänkte inte ens sätta upp julgardinerna först, men en av grabbarna frågade om dem... Detta trots att vi har mycket rött hela året om! Eller kanske just därför...
SvaraRadera