Vad har jag missat...?

I en blogg som jag läser då och då

handlade gårdagens inlägg om boken

Femtio nyanser av honom.

Etta på bestseller-listan vecka efter vecka.

Så omtalad och så läst.

Så hajpad!

Ja, den ligger även på mitt nattduksbord.

Och nu måste ni som läst denna bok

hjälpa mig att svara på:

Varför

har boken blivit en sån succé?

Alltså, jag förstår inte...

Jag vet ju att man tycker olika såklart,

men själv inser jag inte grejen.

Nej, jag orkar faktiskt inte läsa klart den!

Haha - jag tycker att den är

urtråkig,

tjatig och dessutom skriven

med ett torftigt språk.

(Typ högstadieuppsats.

 Fast det låter ju lite

snobbigt att skriva så, kanske.

Och jag lägger ju egentligen absolut inga

såna värderingar i det hela.

Det är bara det att ibland kan en dålig berättelse

åtminstone kompenseras

 av ett vackert språk...:-)

Jag inser dock att det måste vara väldigt många

som har hittat något spännande här,

eftersom inte bara denna,

utan också uppföljarna

säljer som smör!

Så vad är grejen?

Ja, jag vet inte jag.

Tell me! :)

(Och  ni som gillar boken:

Övertyga mig gärna att ge den en sista chans!

Jag gillar inte när böcker förblir halvlästa...)

Plocka buketter

Jag har en sån där dag som är nödvändig för mig.

En dag när jag samlar i hop mig.

Småplockar. Fixar. Skrotar.

Det är så skönt!

Tar tag i sånt man har svårt att hinna med annars.

Byta lakan. Läsa post som samlats på hög.

Sortera fröpåsar... :-)

Fick hem en Impecta-beställning i veckan.

Oj då, 

så många fröpåsar jag har nu...

Undrar just hur jag ska få plats med sådden...?

Snyggaste fröpåsarna har jag fått från M,

som samlat frön från sin egen trädgård.

I år ska vi äntligen se till att fixa en köksträdgård.

Där ska jag odla en massa blommor

som jag kan plocka buketter av.

Ettåringar.

Det kommer att bli fyra sektioner av odlingslådor

med kanter av plåt som får rosta.

Och som står i grus.

Ungefär som det jag såg

hemma hos en kollega i våras:

Ja, så ser jag det i alla fall framför mig.

Luktärter, ringblommor, zinnior

och honungsört.

Oj, vilka buketter jag ska plocka!

Bara så fel

Kallt, kallt har vi denna vecka.

Minus arton grader i morse.

Det är sorgliga dagar.

För andra gången sedan terminen började

vajar skolans flagga på halv stång.

Ännu en kollega har gått bort,

även denna alldeles, alldeles på tok för tidigt -

bara lite över fyrtio år gammal.

Och för andra gången inom ett par veckor

sitter vi tillsammans i personalrummet

för en minnesstund.

Nej, det här känns bara så fel.

Jag har inga kloka ord att säga -

det känns bara så himla fel alltihopa!

Barn ska inte behöva förlora sin mamma

när de ännu är barn.

Det finns verkligen ingen mening

och ingen rättvisa med detta.

Cancer, cancer -

alltid denna cancer.

Inga kloka ord finns att säga.

Ingen tröst finns att ge till de anhöriga.

Inget som kan förklara

eller ge någon mening.

Bara så fel.

Ett undantag

Nu är det ju så att jag försöker äta nyttigt,

men i kväll får det bli ett undantag.

Vår V har nämligen namnsdag i dag

och jag har inhandlat lite namnsdagsfika

i form av semlor som står i kylen och väntar

på att pappan i familjen ska komma hem...

Ja, jag blev ju så nöjd med mig själv,

som för en gångs skull kom i håg en namnsdag!

Fira det som firas kan, liksom!

Och vad gäller nyttigt leverne:

Namnsdagar får vara undantag.

Ska vi säga så...? :-)

Skeptiska män...

Nu växer det så det knakar!

Någon frågade hur lång tid det tog

för ärtskotten att bli klara:

Det här fotot togs i lördags och då var det

sex dagar sedan jag pillade ner ärtorna.

Nu två dagar senare har de vuxit minst en decimeter

och vi äter ärtskott för fullt!

Ja, inte H då,

som är lite skeptisk till sånt här.

Vad är det med män och grönsaker... :-)

Någon som vet...!?!

I kväll blir det Guldbagge-galan -

det brukar vara lite småtrevligt att titta på!

Men först:

Lite läxläsnings-support!

Vinter!

(Tvillingarna J & E.

Den ene har haft en tillväxtperiod

det senaste året

och har dragit om brorsans längd rejält...)

Ett sånt fantastiskt vinterväder i dag!

Det blev en eftermiddag i slalombacken

som vi har på andra sidan sjön.

Det är riktig vinter här nu!

Mycket snö och kallt.

Och även om jag inte är någon vintermänniska,

så tycker jag

 att det är precis som det ska vara i januari!

Inte det minsta lilla vårtecken i sikte!

Och för min del

så kan snön lika gärna få ligga kvar

hela januari och februari.

Så att man kan bli så där glad sedan

när det börjar våras och snön försvinner.

Inte för att jag är nån vintermänniska, som sagt,

men det måste ju vara lite skillnad!

Eller hur?

Startsträckor

I morse knöt jag ihop

några körsbärskvistar till ett hjärta!

Tänk att det är så vackert med kvistar!

Och att binda ihop ett hjärta

på det här sättet 

var ett alldeles lagom pyssel.

Jag vet inte hur det är med er,

men med mig är det i alla fall så

att vissa små-projekt

verkar ha en väääldigt lång start-sträcka

innan de äntligen blir av...

Ta det här skåpet t.ex.!

Nu är det två år sedan jag målade det vitt.

Och sedan skulle det bara

sättas upp på väggen!

Bara.

Ja, det har inte blivit av ännu.

Det står på golvet.

Fortfarande.

Och ute i garaget

står ett annat skåp -

 världens vackraste,

och väntar på att få komma in i huset.

Ett jättegammalt, stort,

otroligt fint skåp, som vi köpte förra våren.

Men...

...det har bara inte blivit av att fixa till det ännu.

Och det är inget jättejobb.

Absolut inte.

Det ska bara slipas lite

och bättras på med lite ny färg.

Sedan är det klart!

Vi pratar om det ibland, 

men, som sagt:

Väldigt lång startsträcka! :-)

Så är det ibland!

Fast den som väntar på något gott...

Tills vidare får det väl bli

mini-projekt.

Som att binda i hop ett 

kvist-Hjärta!

Kravlöst

Efter en lång arbetsdag

med strålande vintersol utanför fönstret,

känns det skönt att komma hem till fredagsmyset!

Huset var städat när jag kom hem.

H och de yngsta sönerna hade

dammsugit och fixat.

Vilken skön känsla att bara få hänga av sig

ytterkläderna och pusta ut!

De första vårlökarna är hemma nu...

Jag gillar den här tiden!

Det är vinter och fint och kravlöst utomhus

men inomhus ger blommorna en föraning

och en förväntan om vad som komma skall...

Nu är det matlagning på gång, så...

Ha en riktigt fin 

fredagskväll!

(PS: Visst är min nya stol fin?

Köpt till halva rea-priset på Åhléns =

bara en bråkdel av det ursprungliga priset!

Den ska stå ute i vår bod

som ska göras i ordning till 

ett litet övernattningshus

så småningom!)

Två favoriter

15 januari

är det ju Tulpanens Dag,

så - huka er nu -

för här kommer en massa bilder från vår trädgård

på två av mina absoluta favorit-tulpaner!

Fina Trés Chic.

Jag blev så förtjust i kombinationen 

creme-vit tulpan / blå-lila lungört.

Visst är den snygg!?!

Precis som inomhus i vas

är det så härligt att följa tulpanens stadier

 när den växer ute i trädgården.

Och utomhus kan den ju stå så länge i knoppstadiet!

Jag gillar det,

 eftersom jag älskar knoppar!

Queen of Night.

Jo, jag gillar den också.

Det enda minuset med den tulpanen

är att den blir lite för hög och ranglig till slut...

Ja, igen.

Jag vet att jag visade denna häromdagen,

men jag älskar ljuset i det här fotot!

Här syns det verkligen

att Trés Chic 

är en liljeblommande tulpan.

Det häftiga med Queen of Night

är att den går från att vara lila i början,

till att mot slutet av blomningen se nästan helt svart ut!

Här är någon som varit flitig! :)

Och det här minns jag när jag fotade:

Det var bara åtta grader varmt den dagen

och det regnade och regnade.

Alla tulpaner hängde ledsna ner mot marken...

Ljuvliga tulpan-tid!

Hemma hos oss är det annars

Tulpanens dag

alla dagar från januari till april!

Minst en bukett i veckan brukar det bli den perioden...

Och det är visst inte bara jag som gillar tulpaner.

Vår nya katt verkar också sälla sig till skaran,

och tar sig en tugga då och då.

Men - jag bjuder på det!