I min ägo har jag ett blått skåp.
Det är jättegammalt, daterat 1716.
Det var min mormor och morfars, och på 50-talet
lät de få det ommålat.
(skit-)Fult ommålat (förlåt mormor...), blått utanpå, ljusgult inuti
och på var dörr en stilistisk blomma.
Det har tjänstgjort som leksaksskåp när barnen var små.
Nu är de dock för stora för leksaker,
och jag har börjat fundera på att måla om mitt skåp.
Antingen vitt eller ljust, ljust grått.
Å, jag tror att det skulle bli så himla fint!
Det är bara det att jag känner mig som en skurk.
Måla om mormors gamla skåp!!!
Även om det verkligen är fult målat,
så är det ju på det här viset jag minns skåpet
från min barndom...
På bilden står den på en benställning,
men den hör inte till egentligen.
Det är nämligen ett gammalt väggskåp från början.
Jag intalar dock mig själv att det är bättre att jag målar om det,
använder det och njuter av det,
istället för att det ska stå ett blått skåp
med affektionsvärde i förrådet.
Eller hur...?
(Snälla, håll med mig!)
Klart jag håller med.
SvaraRaderaVarför tror man alltid att gamla mormor eller faster hade misstyckt?
Kan det inte vara så att de i stället hade ställt sig frågan: "det gamla skåpet, har inte det fått ny färg än? Den är ju anskrämlig den blå"
Så tror jag att det är i alla fall!
Kör på - det blir säkert jättefint:-)