Mina vita hyacinter har slagit ut,
och när jag kommer hem och öppnar ytterdörren
slår doften emot mig.
Jag gillar doften, men allra mest gillar jag när
hyacinterna är i knoppstadiet.
Som de här blåa, som jag planterat
tillsammans med lite mossa
i en gammal pressglasskål.
Och här är en annan av mina Madonnor,
som jag är så svag för...
Den här är ett minne från kära tant Jenny
som dog för sex år sedan,
vid 104 års ålder.
Glasskålen är också ett minne av en gammal dam,
nämligen H:s farmor.
Jag gillar att omge mig med minnen
av det här slaget.
Fina minnen.
O,ja hyacintens doft är oslagbar. Just nu har jag en helt utslagen på soffbordet och varje gång jag går förbi måste jag bara böja mig ner och sniffa. Ute i kallförrådet står en papperskass full med hyacinter så att jag snabbt kan byta ut dem utblommade mot nya knoppiga.
SvaraRaderaMmmm
Kram:-)