What a night...

Oj oj, vilken natt det var i natt...

Först blev ett av barnen magsjukt.

Efter lite ompyssling blev det sent omsider bättre,

och han kunde somna i sin säng.

Mannen hade blivit utringd på jobb tidigare på kvällen.

Halv tre vaknade jag med ett ryck av att han inte var hemma ännu.

Ringde honom och fick veta att han hade en timmas väg hem.

Klockan tre gick strömmen.

Den magsjuke vaknade av att det var för mörkt.

Letade rätt på några ljuslyktor att tända i hans rum.

Strax efter halv fyra kom H hem.

Vaknade och pratade lite med honom.

Halv sex ringde klockan, och jag kände minsann att jag inte är 20 år längre.

Nu blev det i allafall till att vab:a i dag, och det var kanske tur för det är inte lätt att

famla i ett strömlöst hus med alla morgonbestyr...

Jag åkte iallafall till jobbet en liten stund.

På tisdagar ackompanjerar jag nämligen skolans Luciakör på piano,

och varje övningstillfälle behövs verkligen. Tiden går så fort och snart är det Lucia.

E mådde bra när han vaknade, så för honom var det helt ok

att vara ensam en liten stund.

Här är mitt gamla, vackra piano. Jag älskar det,

men det är inte det pianot jag spelar på...

Jag har nämligen två. Knäppt, jag vet, men det ena är vackert men ostämt

och det andra är ganska fult men med en jättefin klang i.

Jag kan inte göra mig av med något av dem, även om H tycker att

två pianon i huset är ett för mycket.

Nu hoppas jag på att det var något tillfälligt med magen,

och att kommande natt blir lugn och skön.

För alla.