(iPhone-bilder)
I dag bakade jag och E en sockerkaka tillsammans
och tog sedan med hela familjen
ner till sjön för en fika.
Det är verkligen höst nu,
och vantarna satt på under cykelfärden...
Vi har en fin liten badplats fem minuters
cykelväg från huset där vi bor.
Mysigt att fika ute!
Angående cancern,
ja, för det är ju cancer som vi har så nära,
så kommer oväntade dagar ibland.
Från det mörkaste, mörka för en dryg vecka sedan,
så har det nu varit flera dagar i följd som i jämförelse
varit så bra som man inte trodde var möjligt
med tanke på hur läget var
så sent som förra helgen.
Min egen dagsform är en spegling
av den sjukes dagsform.
Och det skiftar tydligen
otroligt mycket.
Det tröstar att det kan finnas bra dagar.
Det är så skönt.
Vilken mysig utflykt!! Å med nybakad sockerkaka. Mums.
SvaraRaderaHar läst ikapp mig om det jobbiga. Att leva med svåra sjukdomar nära en är så tufft. Cancer är en sån där oberäknelig och ja, himla skitgrej. Borde vara förbjuden...... Livet hamnar i ett annat scenario. En del saker tappar betydelse, medan andra saker blir viktigare än någonsin. Man känner varenda molekyl i kroppen och ser varenda löv på marken - och att alla är olika, med olika nyanser. Glädjen är större än någonsin, och sorgen svårare än svårast, och att livet är NU, känns sannare än sannast. Styrkekramar till dig.
Tack goa du för din rara hälsning.
Kram
Charlotte
En fika är aldrig fel och hembakad sockerkaka toppar det mesta. Det är märkligt det där med dagar som mitt i det mörkaste kan vara nästan lätta och ljusa. Att man nästan kan glömma allt det jobbiga och svåra men vad skönt att de dagarna också får finnas.
SvaraRaderaKramar i massor!
Hélena
Så fint att ni gjorde en liten utflykt. Och säkert kunde ni njuta av dagen och varandra!
SvaraRaderaKram Eva