En tanke jag tänker nu när saker och ting är som det är:
Vad i hela friden stressade jag tidigare?
Plötsligt är livet så stilla.
En vardagskväll hemma hos oss.
Religionsboken ligger uppslagen och jag förhör V
inför ett prov på hinduismen.
Livet har saktat ned.
Tid är en subjektiv upplevelse.
Ingenting annat.
Och kanske är det rent av just när vi är förblindade av
att försöka hinna så mycket som möjligt
som vi i själva verket slösar bort tiden.
Det är paradoxalt,
men jag tror att
just så är det.
Jag skrev om de parallella världarna i går.
Och jag tror att det finns en mening att det är så.
För att man ska orka.
Att man då och då måste ta en paus från gråten
och få vila i någonting som känns som vanligt.
Som att klä om stolarna med tyget från
Svenskt Tenn.
Att få stunder när krafterna får mobiliseras en aning.
Och att kunna använda den styrkan som ett reservkapital.
För den förbrukas så snabbt
när allt känns så jobbigt
i nästa stund.
Det är viktigt.
Vad jag tänker på dig och sänder dig all min energi. Har försökt lägga upp en kommentar flera gånger men det har blivit blankt när jag skickat kommentaren. Nu har jag fått tips om att använda Chrome och håller tummarna att det funkar. Du tänker så klokt och jag hoppas att du har många människor omkring dig som du kan prata med och gråta med. Kramar i mängder!
SvaraRaderaHélena
Ibland måste man stanna upp för att förstå vad man har, dessvärre är det för det mesta tråkigheter som gör att man tänker efter. Jag hoppas du kommer igenom det här och att allt blir bra. Det är ofta de vardagliga tingen som gör att man kan hålla sig upp och gå vidare.
SvaraRaderaVarma kramar till dig!
Eva
Jag tänker på dig och håller tummarna!
SvaraRaderaKram
Katarina
Kloka kvinna.
SvaraRaderaAtt göra vardagssysslorna fastän jorden rämnar har en mening det med.
Många kramar till dig