Det gråa, bruna, färglösa börjar mer och mer ge vika.
Livet inträder i sitt rätta stadium.
Det grönskar så smått.
Jag börjar återigen dagarna med att gå en sväng i trädgården.
Inspekterar. Mediterar. Insuper.
Lyssnar på fågelsången.
Ser nya knoppar.
Precis så ska dagen börja!
Och för att toppa det hela så kommer Kent ut med ny musik.
Och hela tillvaron kan ackompanjeras av deras
melankoliska slingor!
Jag vet inte vad det är med deras musik,
men jag tycker att den är så vacker
och förmedlar en slags förädlad form av tungsinne.
Det gillar jag!
Lyssna bara här...
Grön melankoli. Så vackert. Jag förstår precis vad du menar. Jag tar också mina dagliga promenader i trädgården. Det är något meditativt att gå där i tystnaden bland det som spirar och gror och det som är på väg bort. Något försvinner. Nytt gror. Och så Kent på det. Japp.
SvaraRaderaKram Åsa
Det är märkligt vad musik gör med oss och hur den påverkar hela vår stämning... Jag kan höra att Kents musik är vacker men jag blir så låg av den eller tungsint som du skriver, så jag lyssnar faktiskt inte på dem särskilt ofta. Jag är en sådan där som alltid hör texten väldigt väl på gott och ont:-)
SvaraRaderaKram och ha en fin kväll!
Emma
Det är så skönt att gå omkring i sakta mak och bara titta, dofta och lyssna på allt vackert. Det är lyx för mig. Vallmo som står och stampar...hm! Kan det vara jorden? Mina brukar bli lite trötta men sen när jag sätter ut dom i jorden så tar de sig jättebra. Kanske rötterna blir störda i omplanteringen och därför stoppar det upp.
SvaraRaderaHa det bäst!
Kram Hélena