Prinsen, vår finaste!

Prinsen

Vår vackra, fina katt Prinsen.

Jag vet inte hur många gånger vi har sagt till dig:

"Du är en bra katt, du!"

För det var du verkligen.

Världens Bästa Katt.

Vi gråter här hemma nu.

Han har inte mått så bra i höst, Prins-gubben.

Och hur mycket vi än önskade

att han skulle bli bättre,

så blev han inte det.

De senaste veckorna har han blivit allt ostadigare och vingligare.

Och tillsammans med alla andra symptom

vi har sett hos honom,

så förstod vi till slut att det måste vara

en virus-sjukdom

som kallas "vingel-sjukan".

Mot den finns ingen bot.

Redan i våras märktes det att han inte var sitt vanliga jag.

Inte lika pigg, ville inte gå ut lika mycket längre.

Efter en tid tappade han förmågan att dra in klorna,

och vi fick klippa dem som på en hund.

Han blev tröttare,

orkade inte hoppa upp i knäet längre.

Ja, den sista veckan har han nästan bara legat i köket.

Men aptit hade han som aldrig förr!

Han som alltid varit så kräsmagad -

han har verkligen bara ätit en enda slags mat -

plötsligt ville han ha mat jämt!

Vad som helst!

Och som försvar så tror man ju då

att han kanske ändå inte var så himla sjuk.

Ända tills jag läste om vingelsjukan,

och såg att även detta var ett symptom

på sjukdomen...

Vi hoppades ju ändå.

Att det skulle bli bättre.

Att det skulle gå över.

I stället blev det allt sämre.

Och i går kväll när vi såg hur han led,

så kände vi att vi inte kunde vara så egoistiska

att vi bara skulle låta tiden gå.

Mot slutet kan de bli förlamade,

och det skulle kännas än mer plågsamt

om han skulle få uppleva det

bara för att vi så gärna ville ha honom kvar hos oss.

Han var ju bara fjorton år.

Nog kan väl en katt få leva längre!

I dag tog H honom till veterinären.

Och nu det är sorg i huset.

Vi gråter.

Lilla Prins-gubben.

Nu ska du få en plats i trädgården.

För det är klart att du fick följa med hem igen.

Du tillhör ju vår familj.

Du är med oss.

Det vet du.

Prinsen, vår finaste.

Världens Bästa Katt.