En plats på jorden

Det finns en plats på jorden

som är min barndoms scen mer än någon annan plats.

Och det är här.

Ni vet,

den platsen där man känner varje sten,

varje blomma och dike.

Den platsen där det finns minnen överallt.

Där man vet var grodynglen kläcks

och var skräddarna går på de vattenfyllda dikena.

Där man vet var de bästa gömställena finns

och var blåsipporna växer,

liljekonvaljerna, gullvivorna, ja var alla sorters blommor

har sina egna växtplatser.

De bästa klätterträden,

cykelrundorna, 

och var snön ligger kvar längst om vårarna.

Den är här,

platsen där jag är uppväxt

och bodde tills jag var tolv år.

Vi var där och hade picknick i dag.

Min mamma och mina syskon med familjer.

Just där jag stod i hölasset när jag var barn

slog vi oss ner på filtarna.

(Ja, mina kära svägerskor

hade ju förstås inte kommit in i bilden ännu

på den tiden när vi bodde där...)

När jag var barn hade vi en pojke

som kom och bodde hos oss några veckor varje sommar.

Han kom att bli en del av familjen,

och i dag hade mamma ordnat en "återträff"

där han och hans fru, tillsammans med oss,

 kom för att återse gården där vi bodde.

Jag tror att det är viktigt med rötter.

Alla människor mår nog bra av att ha en plats på jorden

som är just deras barndoms plats.

Tror ni inte det?

Det här är min.