I går frågade jag familjen
om någon ville följa med till Billbäcks.
Ingen frivillig
räckte upp handen.
Och H sa att det inte var så han ville tillbringa
hans sista semesterdag.
Verkligen inte.
Minsann.
Inte alls.
Så då tjatade jag inte mer.
Vi cyklade in till en glassrestaurang i stället.
Och det var inte dumt alls.
Men -
jag hade en plan!
För i morse steg jag upp samtidigt som H skulle till jobbet,
och åkte själv till Billbäcks istället!
Och det var väl lika bra det.
För jag kan gå ett tag.
Och titta.
Så länge att de andra i familjen
skulle ha ledsnat för länge, länge sedan...
Och så länge att det nästan blir lite pinsamt
när man passerar någon anställd
för hundrade gången.
De kanske börjar fundera, liksom...
Det jag hade på min lista fanns.
Men - ni kanske vet hur det är...
- ibland råkar man ju ramla över så fiiiina exemplar
av något som inte står på listan,
men som det vore synd att bara passera...?
Så - ja,
det kom med lite annat hem också.
Och jag hann precis lagom hem
för att de sommarlovslediga, dygnsomvända barnen
skulle ha vaknat.
Och alla var lika nöjda och glada
över att ha fått varit slash sluppit ha varit
på Billbäcks.
PS: Inte ens mutor fungerar nu längre.
Som det gjorde förr i tiden.
I det här inlägget...
Precis, exakt så är det här också! Fast man föreslår intressanta utflykter är det ingen som vill följa med, jättekonstigt. Men jag hade velat följa med om det hade varit lite närmare. Men att åka själv är faktiskt inte alls dumt det heller! Och alla blir glada och nöjda.
SvaraRaderaKram
Katarina
Åh, så läckert ställe! Tänk att det finns så mycket vackert att titta på och besöka. Skulle kunna tillbringat många timmar där...
SvaraRaderaKram Hélena
Visst är det så att det är skönt ibland att åka ensam och få gå i sin alldeles egna takt. Man kan gå precis hur många varv man vill utan att någon suckar och gör en stressad. Verkar vara ett ställe där jag också kunnat gå läänge.
SvaraRaderaJeg ville gerne have været taget af sted sammen med dig :)
SvaraRadera