söndag 24 augusti 2014

Manligt och kvinnligt


Sånt här tycker jag är roligt.
Duka. Piffa.


Matcha servetter med porslin.
Fylla vaser med blommor.


Tända ljus. 
Ja, göra fint helt enkelt.

Vi har tre söner.
Grabbar i tonåren.
De tycker INTE att sånt här är kul!
Inte ett dugg.

Under deras uppväxt har de haft en mamma
som gillar att hålla på i trädgården
och som gillar inredning.
Men -
trots att de verkligen, verkligen har haft möjligheten
att hänga på mina intressen,
så är det ingen av dem som har nappat.
Trots alla mina försök till
  uppmuntran!

(Tro mig - de har varit med mig i rabatterna och i alla mina sysslor.
De har varit i fler handelsträdgårdar i sitt liv
än de någonsin önskat att få vara.
Ja, de har verkligen exponerats
för det traditionellt "kvinnliga".)


Men.
De är inte alls intresserade av själva dukningen.
Mer om det ska bli mat snart. :-)


De spelar fotboll och håller på med sina mopeder och datorer.
Medan mamman duttar med sina blommor.
För sig själv.

Alltså, jag är ledsen alla genusmänniskor -
men vägrar att gå med på
att det är jag som förälder som styrt dem till detta!
Varför skulle jag ha gjort det?
Jag skulle jättegärna ha haft någon av dem vi min sida i rabatterna,
men de är faktiskt inte alls intresserade!
Det är bara så.


Jag lovar er:
Det är faktiskt bara så.

5 kommentarer:

  1. Vet du vad - när man har "bjudit in" sina barn till sina egna intressen så tror jag ändå att det finns en chans att de liksom plockar upp det lite senare i livet. Kanske inte med samma hänförelse som vi har, men en liten gnutta i alla fall. :)

    Vilken tur att det lyckliga äktenskapets vara inte hänger på en kollapsad frisyr. :)

    SvaraRadera
  2. Jag har ju också söner i tonåren men tror ändå att man kanske sår något litet frö. Blev alla fall glad för en skickad bild i somras när vi var i stugan och de hade fixat mysmiddag till sig och en flickvän här hemma och även dukat lite fint. Plötsligt händer det! När de var små fick de även flickleksaker bara för att, men det slutade med att de skjutsade dockorna som passagerare i någon lära-gå-vagn. Kul inlägg om bröllopet och regn i brudkronan betyder ju tur :)
    Kram Annika

    SvaraRadera
  3. Jag som också har en tonårsson känner igen det du skriver. Det enda han har fastnat för lite lite av mina intresse är fotograferingen. Nu är de inte så att han har en kamera ens, jo i telefonen såklart, men han kan säga till mig om vi är ute "där mamma, kan bli en bra bild." han har också kommit hem efter en runda med Ronja och visat bilder på typ en solnedgång eller Ronja på en halmbal ... Jag tänker att det kanske någon gång kan bli något av det intresset. Eller vill jag bara tro det ;).
    Det där med mysfint tror jag faktiskt kan komma när han träffar en tjej kanske. Nu dukar han med underlägg och tänder ljus för att han vet att jag vill det. Han bryr sig nog inte själv. Dottern är helt ointresserad av trädgård även hon (för mycket insekter bla) men det där "fixa fint och mysigt" har hon lite mer i sig. Det är lite intressant det där med "ärvda" intressen. Dottern och maken delar musikintresset medan sonen och maken delar idrott. Idrott är vi iofs intresserade av alla i denna familjen.

    Kramar

    SvaraRadera
  4. Hihi, min son är inte heller intresserad av att gräva i rabatterna eller dukning. Visst om jag säger till honom så dukar han, men mer är det inte:)
    Kram Maria

    SvaraRadera
  5. Nä där ser man hur det kan bli trots dina försök att få barnen med på dina intressen......tycker sånt är intressant.....svårt att veta varför det blir som det blir ju......om man själv eller andra påverkat barnen......min dotter är väldigt gärna med mig och pysslar o grejar med olika saker.....har lärt sig många namn på blommor osv.....
    Ja, men eftersom ingen annan hos dig är intresserad så får du iallafall välja och inreda själv då.....har sina fördelar det med .....;) hi hi.... Jättefint har du iallafall!!!
    Ha det bra! Kram/Nettan

    SvaraRadera