I morse när jag gick upp
hade jag noll energi och kände mig nästan lite nere.
Hade ingen lust till någonting.
Men då fick jag en bra kommentar av H.
som sa att man faktiskt inte måste vara glad hela tiden.
Nej, just det - det måste man faktiskt inte!
Och det är helt ok!
För visst är det så
att man kan bli lite trött ibland
på att allt ska vara så himla bra hela tiden.
"Bästa tisdagen."
"Finaste."
Nej, alla dagar kan inte vara den Bästa.
Inget konstigt med det!
Bara fullt rimligt.
För mig var det den perfekta kommentaren.
Allt känns inte glatt och bra hela tiden.
Och tur är väl det!
För hur ska man annars känna skillnad,
som Alfons farmor sa...
Ibland är det kanske bara bäst
att inse att livet går lite upp och ner hela tiden.
Och att det är alldeles, precis som det ska vara!
Det går upp och det går ner.
Så är det för alla.
Visst är det befriande att bara acceptera det...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar