Hur gör man?

(Den fina skålen på bilden är en riktigt gammal

Blå Eld från Rörstrand. Ett arv från en kär tant som gick bort 2004.

Känns hur modern som helst, fast den är gammal.

Eller hur? Perfekt jordnötsskål!)

Usch, vad det är svårt att göra rätt ibland!

I dag skulle J åka till Linköping och spela handboll.

J är vår Sportkille med stort S. Han är snart elva år och en riktig kämpakille,

duktig i alla sporter han provar på och en sann tävlingsmänniska.

Men på senaste tiden har han tappat lite av intresset för handbollen.

Det ska krånglas och förhandlas om träningar och matcher,

och det slutar för det mesta med att stämningen är urdålig och både

han själv och vi är sura sedan

han "tvingats" med av oss föräldrar.

Fast sedan, när han väl är där, så tycker han ju att det är kul!

I dag var han i allafall positivt inställd till att spela match

och att åka de tio milen ner till Linköping.

Ända tills han insåg att pappan skulle jobba, och inte vara en

av dem som skulle skjutsa. När han förstod att han skulle åka

med någon annan förälder var det tvärstopp.

Han vägrade helt sonika.

Och plötsligt fick han väldigt ont i foten,

eftersom han kom på att han gjorde illa den i badhuset i går.

Hur gör man här?

Först lite pedagogiskt prat om lagmoral.

Och om varför han inte vill?

Ingen attitydförändring och klockan går.

Mutor? Hot om dataförbud?

Klockan går.

 Och jag viskar till pappan att jag skulle iofs kunna ta bilen

och åka de tio milen med J. Men är det bra?

Hur blir det då nästa gång han sätter sig på tvären?

Nej, det är ingen bra idé.

Ett dilemma utan någon bra lösning.

Vid det här laget hade J lagt sig i sängen och dragit täcket över huvudet.

Vi ringde och kollade med tränaren om de fick ihop ett lag utan honom.

Och det fick de.

Så nu är han hemma med mig.

Han ska hjälpa mig att städa istället, har han lovat.

Och verkar fullt nöjd med det bytet.

Så - så får det bli.

Hur hade ni andra gjort...?