torsdag 17 februari 2011

Komprimerat firande


(Nyinköpt korgstol från helgens Ikea-besök)

Hej på er!

Det blev ett par dagars frånvaro på bloggen,
eftersom vi har firat våra barn i dagarna två.
I går blev V 15 år och i dag var det
tvillingarnas tur att fylla år.
Det var faktiskt så att vi åkte till BB mitt under storebrors
4-årskalas då när det begav sig.
Så vårt firande är lite komprimerat, om man säger så...

 (Men som tur var så dröjde det några timmar innan
småkillarna föddes, så att storebror fick
ha sin egen födelsedag i fred.)


Det är svårt att fatta att barnen blivit så stora nu.
Tiden går så obeskrivligt fort.
Nyss var man en småbarnsmamma,
men nu är de så stora och självständiga
och man kan knappast göra anspråk på den titeln längre...


Och jag vill ju inte erkänna det,
men det måste ju även innebära att jag själv
blir äldre och äldre...


...och det är väl bara att kapitulera inför detta faktum
och försöka göra det bästa av det.
Fast ibland känns det som om livet går obarmhärtigt fort fram.

(Och här skulle jag ta ett piffigt kort av mig själv
för att illustrera den gamla
pojkmamman.
Men hur i hela friden bär man sig åt för att fota sig själv...?

Får klura på det...)

3 kommentarer:

  1. Vad kul med en bild på dig - den blev hur bra som helst.
    Här sitter också en som får mer ångest för varje födelsedag som våra pojkar firar. Men när jag nån gång säger till Oscar: Ah, hjälp din gamla mamma. Då fräser han: du är inte gammal!
    Så jag går på det, att jag inte är gammal än i hans ögon.

    Hoppas ni haft trevliga kalas och att pojkarna blev nöjda med sina presenter. Här har vi gemensamt släktkalas på lördag så jag är i full gång med förberedelser.
    Ha det bra/kram!

    SvaraRadera
  2. Jag minns faktiskt när du åkte iväg med din überstora mage till BB mitt under kalaset. Jag satt väl vid köksfönstret och glodde ;-).

    SvaraRadera
  3. Vi kör ju också komprimerade kalas - kusinfödelsedagar! Lite spooky är det faktiskt.

    Jag fick väldig ångest idag - halvårsfirande av lille K-killen idag. Ett halvår!!! Hjälp var tar tiden vägen?

    Men det där med åldern har jag struntat i, jag tror på att man inte blir äldre än man gör sig. I huvudet i alla fall. Men det är nog mer läskigt när de blir så stora som dina. Jag kan ju fortfarande titulera mig småbarnsmamma... ;)

    Kram på dig - nu är det snart lov...

    SvaraRadera