torsdag 24 november 2011

Live Love Laugh


Hej!

Minns ni mina hönsnätsburar?
(annars hittar ni dem här)
En av dem återanvänds nu med lite mossa och ljus.
Kul när saker går att använda på olika sätt!

Live every moment
Laugh every Day
Love beyond Words

Så står det på den lilla brädan i bakgrunden.
Jo jo.
Det tål att tänka på.
Fast skrattade gjorde inte mamman nyss.
Hon var mest mäkta irriterad på att
det såg ut som sjutton när hon kom hem.

Ja, ni vet...disk, smör som står framme,
jackor på golvet, skor och ryggsäckar huller om buller...

Och mitt i alltihop sitter de yngsta tillsammans med
en kompis och spelar PS3.

fick mamman ett litet utbrott...



Men nu har de röjt undan det värsta,
och mamman börjar coola ner sig.

I mitt stilla sinne undrar jag som pojkmamma bara
om detta är ett kill-fenomen...?
Det är ju liksom inte första gången 
jag blir gaaaalen...

Vad tror ni...?

(Kanske blir det bättre med åldern.
Verkar så om jag jämför äldsta killen
med de yngsta i alla fall...)

3 kommentarer:

  1. Har ingen aning om kill-fenomenet, har ju bara en kille på 2 år och jag misstänker att laterna kommer senare :-)

    Coola burar! Verkligen läckra!
    Ha det bäst!
    Kram Hélena

    SvaraRadera
  2. Ja, man blir galen ibland och inte är det ett kill-fenomen, jag har båda delarna och i det fallet är det ingen skillnad. Men det ändrar sig! Nu bor de inte hemma längre och fixar att hålla ordning och tar sitt eget ansvar.
    Kram Eva

    SvaraRadera
  3. Känns igen, känns igen. Hos oss har storebror full koll på sina sysslor. Även om sängen är obäddad och väskor står i hallen huller om buller så sköter han sina åtaganden vad det gäller skola och träning.
    Lillebror däremot har efter sista utvecklingssamtalet i skolan fått data-förbud månd. - torsd. Det är prio skola som måste till nu eftersom det slarvats rejält med det.
    Mobilen får inte heller finnas i samma rum som läxläsningen äger rum.
    Efter långa samtal så tyckte han själv att detta kommer att hjälpa honom att hålla fokus på det som är viktigt och det känns kul när poängen på proven blivit högre.
    Det där allmänna tjatet om kläder på golvet, ouppackade träningsväskor och skor i hallen det får man väl leva med men ryter jag till ordentligt med min strängaste röst så brukar de stå i givakt och på ett kick är allting på sina platser. Så det är nog tyvärr bara att gala vidare.
    En mammas trista lott!
    Kramar från Monica

    SvaraRadera