måndag 2 januari 2012

Socioaggressiv


Jag älskar att läsa välskrivna kåserier.
Såna där texter där kåsören hittat "på-pricken-formuleringar".
Underhållande, insiktsfulla och igenkännande.
Älskar den genren.
Bra kåserier får mig ofta att skratta högt
och att vilja citera vissa formuleringar vidare.
Jag gillar när man hittar ord
som exakt beskriver
någonting.

Härom dagen läste jag ett sånt perfekt ord:
Socioaggressiv
Jamen, är det inte perfekt!?!
För visst ser man denne person framför sig?
En person som är så angelägen om att alltid ställa sig själv 
i den sociala mittpunkten.
"-Blablabla..."
En person till synes oförmögen att backa så pass
att han eller hon för ett ögonblick kan ta in 
vad en annan människa har att säga.
Skitkul ord!


(På köksbänken blommar fortfarande hyacinterna.)

Felaktigt tycker jag att det ibland sätts likhetstecken
mellan att "vara framåt" och social kompetens.
Ibland tycker jag att det kan vara precis tvärtom.
Att vara lite avvaktande och lyhörd,
inkännande och reflekterande
kan nog ibland tyda på större förmåga till
social kompetens jämfört med att vara den
som alltid tar kommandot.
Jag ser det ibland på eleverna i skolan.
Hur en del
framträder på bekostnad 
av att andra backar.
Alla kan inte vara ledare.
Men ofta är det just den egenskapen som
premieras.

Socioaggressivitet.
Det var ju ett skitbra ord!
Tar med mig det!

6 kommentarer:

  1. Håller helt med dig tror inte för att man leder betyder att man har social komptens//Britt

    SvaraRadera
  2. Håller med! Mycket tänkvärt du skriver om.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Skitbra ord! Tyvärr är det ofta så att den som rusar fram och hörs mest får flest lyssnare men sen kan även den mer eftertänksamme få sitt ord med - beroende på i vilket sammanhang förstås. Ja, det här kan det bli en lång diskussion av så jag slutar med att önska dig en fin vecka!
    Kram Eva

    SvaraRadera
  4. Underbart ord, det snor jag :-)
    Ha det bäst!
    Kram Hélena

    SvaraRadera
  5. Så sant!
    Sedan måste jag bara säga att dina hyacintarrangemang är sååå fina! Kram Camilla

    SvaraRadera
  6. Håller verkligen med.
    T.o.m våra små 5-åringar kan äga hela scenen och styra och ställa och få oss vuxna att tro att hon eller han är sk. duktigare än den som inte säger så mycket.
    Det är väldigt kusligt när man kommer på och ser vad som händer.
    När det gäller i det egna privatlivet uppskattar jag personer som kan prata om allt och ingenting och som för samtalet vidare när det blir tyst. Vissa har verkligen den förmågan. Men den typen kan oftast lyssna också.
    Sen finns det de som alltid anser sig har rätt och är mer åt prestigehållet. De är tråkiga och jag tappar snabbt intresset för dem.
    De som är tysta och sällan gör sin röst hörd är en svår nöt att knäcka. Tyvärr är det ett socialt handikapp hur kloka och roliga de än är så har de inte en chans mot den socioaggressive.
    Den i sin tur som kan klassas som socioaggresiv (kanonbra ord) ser sig nog minst av alla som handikappad. De får sagt vad de vill och vi andra (mindre högröstade) låter de hålla på.
    Så länge vi ger de plats på scenen - så länge kommer de att glänsa om inte annat så i sina egna ögon. Men jag vet att de är svåra att stoppa och tendensen att bli otrevlig ligger också nära till hands för den här typen och det är det man värjer sig mot när man inte säger ifrån!

    Men ett bra ord var det - det tar jag med mig.
    Kramar //Monica

    SvaraRadera