söndag 29 januari 2012

Söndagstankar


På nattduksbordet just nu:
sex krukor med pärlhyacinter.
Ihop-planterade i en jättestor kruka.
Det kommer nog att bli fint när de blommar!
Tror ni inte det?

Hej!

Mitt bloggande är ojämnt.

En förklaring är nog att hela mitt liv
 känns obalanserat just nu.

Att leva nära en anhörig som är svårt cancersjuk
är att inte för sitt liv kunna hitta ett sätt att hantera situationen.
Och att ändå tvingas göra det.

Det är att försöka leva sitt vardagsliv så gott det går
och ändå tänka på cancer minst en gång
i timmen.

Det är att, som i dag, ena stunden sitta och skratta
tillsammans med barnen på en
trolleri-föreställning
och sedan åka hem och steka falukorv
utan att se så bra
 eftersom ögonen är alldeles tårdränkta.

Det är absurt.

Det är som att bli tvingad att gå en väg
som man absolut inte vill gå,
men vad du vill
eller inte vill
är helt utan betydelse.

Det är utom påverkan.


Det är maktlöshet.

Och jag planterar blommor
och jag hämtar thaimat och jag dammsuger golv.
Och jag stryker skjortor och jag går till återvinningen
och jag betalar räkningar.

Men allt jag gör
 lägger sig bara som en transparent hinna,
över cancern
som finns där i botten hela tiden.

Det är svårt.

5 kommentarer:

  1. Känner så med dig och önskar att jag kunde säga eller göra något för att hjälpa dig. Men det är som du skriver, absurt och fullt av maktlöshet. Sänder dig all min energi och värme till dig.
    Många kramar!
    Hélena

    SvaraRadera
  2. Förstår precis vad du menar. Man går omkring och gör allt man brukar göra men ingenting är som det brukar. Tankarna är hela tiden någon annanstans, på det ofattbara och det som man egentligen inte alls vill tänka på. Det är hemskt.

    Kram till dig, Camilla

    SvaraRadera
  3. Vilken maktlöshet du lever i och frågan 'varför' återkommer säkert hela tiden. Livet blir lite som i en dvala. Tänker på dig och sänder styrkekramar till dig.

    SvaraRadera
  4. Tänker på dig och sänder en kram.
    Förstå att du har det kämpigt

    Anna

    SvaraRadera