söndag 29 december 2013

Spår och minnen


Under julhelgen 
har jag haft en röd julduk på bordet.
Just den duken betyder något extra för mig,
eftersom det var den allra sista presenten jag fick av min pappa.
Han var trött av sin sjukdom,
men ville ändå ge en namnsdagspresent som han alltid brukat göra.
Det var en månad före jul
och det blev en stor, röd julduk.
Det var för två år sedan och den julen blev hans sista i livet.
Så klart är jag alldeles särskilt rädd om den duken.


Nu är julhelgen förbi,
och jag letade efter en annan duk att lägga på.
I ett skåp hittade jag en bunt ärvda lakan
med jättefina virkade spetsar.


Några kommer från min farmor.
T L var hennes initialer.


Jag är glad att de finns kvar,
och det är roligt att kunna använda dem.
Fast inte som lakan utan som duk!


H:s farmor har också lämnat efter sig broderade lakan.
Å, som i hennes efternamn, är broderat över spetsen.
Jag tycker om att omge mig med gamla saker som gått i arv.
Det blir personligt,
och så gillar jag tanken med att 
människor har lämnat spår efter sig
som efterlevande generationer har glädje av.


På så sätt är de kvar hos oss på något sätt.
Visst är väl det en fin gåva?

9 kommentarer:

  1. Jag brukar göra samma, har fått flera lakan efter min mornor och det är så fint att anv dom till dukning och gamla diskhandukar i linne brukar vi anv som servetter.

    Härliga minne som används
    Kram Anna

    SvaraRadera
  2. Jag gillar också att omge mig med gamla saker som innebär minnen. Dukar är ett bra exempel. Rensade precis en låda som jag inte tittar så ofta i och då hittade jag ett litet block som varit min mormors. Hon dog för 2,5 år sedan. I blocket finna anteckningar om vädret 1999-2003. Hennes handstil var sådär riktigt gammaldags fin.

    Kramar

    SvaraRadera
  3. Visst är det gott att använda saker med affektionsvärde. Med minnena lever personerna kvar och det känns så bra.

    Inte så vacker men jag tänker på min mormor och morfar varje dag när jag kokar ägg i deras gamla äggkokare.

    Kram,
    Maria

    SvaraRadera
  4. Precis så känner jag för saker och för växter som man har fått. Varje gång man ser sakerna så kommer tankarna och minnena. Jättevackert!
    Gott Nytt År!
    kram Hélena

    SvaraRadera
  5. Ja, det är en fin gåva! Jag är också så glad för lakan och handdukar med monogram som kommer från någon i släkten.
    Ha det fint!
    Kramar Eva

    SvaraRadera
  6. Det är oskattbart att ha arvegods kvar från dem som lämnat oss. Tack för ett fint tips, att använda de fina lakanen som duk. Ha ett gott slut!
    Kram

    SvaraRadera
  7. Det betyder mycket att ha saker som påminner om våra nära och kära.
    Förstår att du är rädd om den duken.
    VAd fint du har det!
    Gott slut och Gott Nytt
    Annika

    SvaraRadera
  8. Jag förstår att den röda duken betyder extra mycket för dig och att din pappa på så vis också blir än mer närvarande vid ert julbord. De vi saknar finns med oss hela tiden.

    Och jag ler när jag ser dina fina lakan för jag gör detsamma. Använder de gamla fina lakanen med spets och broderier som duk. De är så otroligt vackra. Sådana vackra hantverk görs inte längre och vilken skatt det är att ha dem i sin ägo. Tidigare generationer som vakar över en på något vis.

    Ta hand om dig kära AnnaHelena och allt gott för 2014!

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  9. Absolut! Jag tycker det är så det ska vara....själv var jag tidigare så förtvivlat rädd över alla mina ärvda glas och mitt ärvda porslin att jag inte vågade använda det...kom då på att därinne i skåpet är de inte till glädje för någon, så nu används de, ofta, flitigt. Det känns lite lyxigt att kunna få unna sig det...
    ha nu ett GOTT NYTT ÅR!
    Kram

    SvaraRadera